Somliga rader
Jag prisade härförleden Ingrid Carlbergs biografi Nobel – Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris. Jag berörde där bl.a. Alfred Nobels kosmopolitiska karaktär. Efter nio års ålder hade han aldrig någon fast egen bostad i Sverige. Detsamma gällde hans äldre bror, Ludvig, som flyttade med familjen som barn till Sankt Petersburg för att aldrig återvända till Sverige eller flytta någon annanstans. Jag kallade Alfred för en kosmopolitisk europé. Det skapar en bjärt kontrast till dagens Europa med tilltagande nationalism och främlingsfientlighet. Och det gäller inte minst Sverige. Från att omvärlden har sett Sverige som ett ”mönsterland” och i många avseenden ett föredöme har vi rasat på ”rankingen”. Och det raset har två enkla förklaringar, nämligen den brutala nyliberalismen och den elaka främlingsfientligheten kretsar.
När jag under 1970-talet seglade runt i den västindiska övärlden bland tidigare kolonier som då var tämligen nybildade och självständiga stater var mitt svenska pass en effektiv dörröppnare. Jag hade seglarkollegor med brittiska pass – de hade det tuffare (för att inte tala om en vän som hade sydafrikanskt pass). Jag har en känsla av ett svenskt pass inte har riktigt samma status i dag.
Tillbaka till Alfred. Han hade som sagt inga högre tankar om patriotism eller nationalism. Han lär ha sagt att han ville avskaffa fyra saker: religion, nationalitet, arv, äktenskap. Arv av förmögenheter bidrog enligt honom enbart till människosläktets försoffning. Av allt att döma var han också en ivrig anti-rojalist. Visserligen gjorde han affärer med ryska tsarer och även kungadömet Sverige-Norge, men han dolde inte sitt misshag med kungar och kejsare såväl som institutioner som personer. Det känns därför som en sorts ödets ironi att Nobelpriset i dag används för att sprida glans över det svenska kungahuset (för det är väl ingen som tycker att motsatsen gäller?). Oscar II – svensk monark vid Nobels frånfälle – var för övrigt ivrigt aktiv för att Nobels testamente skulle ogiltigförklaras. Inte minst fredspriset såg kungen som ”fruntimmerstjafs” som absolut borde stoppas.
Hiss
Gotländska bönder – råvaror av högsta klass!
Diss
”Pisarankingen” av skolan – mätmetoder hemmahörande i 1800-talet. Varför bry sig?