Jansson pendlar mellan full gas och tomgång

När Anna Jansson nu ger ut sin åttonde spänningsroman med kriminalinspektör Maria Wern i huvudrollen, "Pojke försvunnen" låter hon som några gånger tidigare Maria Wern förflytta sig in i Visbypolisens lokaler och Gotland blir skådeplatsen för ännu ett mordfall.
Wern och hennes visbykollegor Hartman och Ek ställs inför knepiga uppgifter i samband med att den nioårig pojken Andreas Nilsson anmäls försvunnen efter en fest i Herrviks fiskeläge.
Samtidigt försvinner också en jämnårig pojke från en flyktingfamilj i Visby och vi kan ana att det handlar om ett försök att skjuta upp ett kommande utvisningsbeslut och historien förgrenar sig också in i restaurangnäringen som i vart fall under sommartid kan vara en guldgruva för personer utan alltför stor trängsel i det egna samvetet.
Maria Wern har lämnat sina barn hos fadern som hon tidigare skilt sig från och ser fram emot en sommar med möjligheter även inom amors domäner, en tidigare kollega som hon blivit förälskad i har också han sökt sig till Visby denna sommar.

*
Anna Jansson, som är uppvuxen i Visby, lägger särskilt stor vikt vid miljöbeskrivningarna i den här boken, och handlingens två epicentrum är belägna på Östergarnslandet och i Visby innerstad. Allt är mycket noggrant beskrivet och därför hamnar hon i fällor som åtminstone vi gotlänningar reagerar mot, exempelvis när Östra Hansegatan placeras utanför Konstmuseet i Visby innerstad.
Kanske har det gått både inflation och tävlan i trenden att förlägga deckarhistorier till Gotland och de exakta miljöbeskrivningarna, att berätta de specifikt gotländska sägnerna och sederna. Kanske är det dags att lägga mera krut på själva handlingen än att under ett helt kapitel försöka förklara reglerna hur man spelar kubb även om det6 fungerar rent språkligt.
Petitesser kan tyckas men intresset av vad som hänt nioårige Andreas är romanens motor och några av sidohandlingarna går allt för ofta på tomgång.

*
Den förra romanen, "Främmande fågel", som också utspelades på Gotland kom helt rätt i tiden när fågelinfluensan var på var mans läppar förra vintern. Därtill var det en tät och mycket spännande roman, som förtjänar att utses till hennes bästa om inspektör Maria Wern.
Den klassen kommer hon inte upp till denna gång, även om både handlingen och upplösningen också denna gång ligger korrekt i tiden.
Ännu en gotländsk deckare att lägga till listan för de spänningssugna som nu kan hoppas på att Anna Jansson låter Maria Wern välja att slå ner bopålarna på ön för gott.