Jean M Auel har stor kännedom om växter och hur man tillreder dem, vilket hon ingående beskriver.
Persongalleriet är också stort och det kan vara svårt att hålla reda på vem som är vem innan man kommer in i "De målade grottornas land".
Titeln är också helt rätt då handlingen till stor del utspelar sig i grottor där det finns ett antal målningar av olika djur. Men jag tröttnar på och går vilse i de otaliga grottor med liknande målningar som Ayla och hennes vänner besöker under sina färder.
Förväntat slut
För en konstintresserad är det här säkert intressant, men för en vanlig bokläsare blir det tröttande.
Likaså är de olika hymnerna till Moderkvinnan i diktform alldeles för många för min smak. Handlingen utanför detta är mer traditionell med otrohet, svartsjuka och åtrå och slutet blir det förväntade.
Jag tyckte mycket om de första tre böckerna i serien, men efter det har upprepningarna och tillbakablickarna blivit allt mer dominerande. De sammanlagt sex böckerna kunde ha minskats till fyra.
Auel har även drabbats av den moderna "datorsjukan" som ger böcker med alldeles för många sidor. Hennes längsta "Nionde grottan" har 750 sidor, vilket lätt hade kunnat bantas till hälften.
En bra bok ska man känna att man vill veta mer om och läsa fler sidor. Tyvärr kände jag det inte så när jag slog igen den här boken.
Enorm research
Bokserien som helhet är ändå värd beröm. Auel har gjort enorm research för att få fram fakta, även om vissa delar är ren fiction.
Berättelsen om flickan Ayla och hennes levnadsöde är både spännande och lärorik, men som sagt, hälften hade räckt.
Med konsten i fokus i denna bok kan jag citera målaren som betraktade sitt mästerverk. "Ett penseldrag till och allt är förstört". Tyvärr har Auel lagt för tjocka lager färg på en annars fin tavla.