Jonas Jonassons debut som författare jämförs med Dan Browns "Da Vinci-koden" som i Sverige såldes i en miljon exemplar.
Just nu skriver den nyblivne gotlänningen på uppföljaren, en lika skruvad historia, men den här gången skickar han inte någon huvudperson ut i världen, nu tar han hem världen till Gotland som just nu är imaginär spelplats för roman nummer två.
Jonas Jonasson debuterade som författare för ett drygt år sedan. Efter att ha refuserats av fem bokförlag och fått ja på det sjätte, trodde han nog inte att framgången skulle bli så omfattande och att han skulle finnas på läpparna hos alla som är intresserade av böcker.
Gick in i väggen
- Jag föddes till författare hemma i Växjö för så där 49 år sedan, det var bara det att jag skulle hinna med en massa annat först, säger en leende Jonas Jonasson när vi träffar honom hemma i köket i hans gotlandsgård från mitten av 1800-talet som han tillsammans med sin sambo varsamt renoverar vid sidan av sitt författande.
Jonas Jonasson var journalisten som vid mitten av 1990-talet startade och blev ett med produktionsbolaget OTW. Här skapades sport- och travprogram, tv-galor och andra pr-uppdrag och det rullade på i rask takt. Snabbt hade den tidigare journalisten på Smålandsposten och Expressen 100 anställda, och som det visade sig, gick det alldeles för snabbt för en ägare som hade svårt att släppa kontrollen.
- Jag lade för mycket krut och arbetstid på att få de bästa tittarsiffrorna, till slut gick jag in i den berömda väggen, berättar han.
Under tiden hade han dessutom hunnit med att skriva merparten av sin roman "Hundraåringen".
2007 sålde han sin del av bolaget och gjorde sig ekonomiskt oberoende. För att få en nystart i livet flyttade han till Schweiz under några år innan han hittade sitt drömhus på Gotland dit han i våras flyttade med sin snart fyraårige son.
- Jag behövde bort från Sverige och mediebruset och Schweiz var ett bra beslut. Där kunde jag färdigställa min roman, säger han.
Det var i Schweiz du bytte namn från Pär-Ola till Jonas?
- Det gick helt enkelt inte att heta Pär-Ola i italiensktalande delen av Schweiz. Det blev parola, parolaio eller parolaccia av det i stället, det vill säga ord, pratkvarn eller oanständigt tal i direkt översättning. Så jag tog namnet Jonas efter min far. Han heter förresten inte heller Jonas, egentligen, men det är en annan historia.
Morfar ljög mig full
Som författare har du jämförts med Arto Paasilinna?
- Han är nog mera finländsk än jag är svensk och jag tror min samhällskritik är mera global, säger Jonas.
- Men min morfar var en god berättare och han ljög mig full av sina skrönor och berättelser hemma i småländska Huseby bruk. Han gav mig uppslag till många av mina udda men fullt möjliga karaktärer och mina annorlunda, men fullt möjliga, situationer, förklarar han.
Just nu översätts boken till 17 olika språk, från norska till turkiska.
- Jag har också funderat på hur en turk ska läsa den här boken, men det är kanske med detta som när vi läser Paasilinna, och egentligen är det ju inte mitt bekymmer, säger Jonas Jonasson.
Att "Hundraåringen" kommer att bli en stor succé även i Norge är det ingen som tvivlar på. Samtidigt som vi besöker Jonas för den här intervjun svänger en taxi in på gården med NRK:s utsände reporter Hanne Skrikerud. Hon ska nu i den norska motsvarigheten till "Babel", som på norska har det mera pragmatiska namnet "Bokprogrammet", presentera den nyblivne gotländske succéförfattaren.
Ganska sorglös
Boken ska också bli film, med sommargotlänningen Felix Herngren som producent.
- Vi ska för första gången träffas här hemma hos mig om några veckor, men genom min agent har jag redan fullt förtroende för Felix och hans filmbolag. Och det är inte bara för att han kallat min roman för ett "humoristiskt mästerverk", säger Jonas.
Inspelningen är planerad till sommaren 2012 och premiär till julen samma år.
Romanen om 100-åringen handlar om den sorglöse, politiske idioten Allan, som likt soldaten Svejk i andra världskriget kanske är den klokaste av alla figurerna i boken, som flyr från äldreboendet precis innan 100-årskalas ska ta sin början.
- Jag var nog själv ganska sorglös i min ungdom, förklarar Jonas Jonasson som bestämde romantiteln redan innan han skrivit första raden i boken.
I nästa bok, med arbetsnamnet "Analfabeten som kunde räkna", ska han använda sig av samma humor, samma samhällssatir, samma udda men möjliga karaktärer, men det blir ingen 101-åring.
- Men den här gången blir säkert en helt annan titel.
- Allan sökte upp världen, den här gången kommer världen till oss, säger Jonas Jonasson som tycker att man kan skämta och skoja om nästan allt utom förintelsen.
- Men apartheidsystem, absurt i all sin tragik, innehåller mycket humor.
- Tänk er den vite rasisten i det kritvita villakvarteret som en dag upptäcker att det "vita" blodet är en aning uppblandat. Att bli persona non grata i sin egen miljö samtidigt som det är fullständigt omöjligt att flytta till andra sidan. Trots alla fina middagar och golfrundor så finns han inte mer...
Räven tog Babben
Den nya romanen, uppföljaren efter en succédebut lär vara den svåraste boken att skriva, tar alltså form och inspireras av den gotländska gårdsmiljö där han numera verkar och bor. Om hans åtta höns kommer att finnas med i boken diskuterade vi inte vid vårt besök.
Men det senare går inte att utesluta när det gäller Jonas Jonassons värld, de båda tupparna "lystrar" ju till namnen Kemal Atatürk och Imre Nagy. En av hönorna är döpt efter Nyamko Sabuni, en annan efter Babben Larsson, men hon blev tidigare i höst offer för räven.
- Men den räven fick plikta med livet, grannens häst sparkade ihjäl räven nästa natt. Att vi har världens bästa grannar tyckte vi redan före rävens hädanfärd, säger Jonas.
- Det var mest synd om hönan, lite rund och mycket vacker, en ledartyp, förklarar han.