Journalistiskt om kungen
KRÖNIKA: På Valborgsmässoafton fyller kungen 60 år och påpassligt utkommer en bok om "Carl XVI Gustaf.
Vad nytt om kungen kan avslöjas som inte redan har avhandlats i pressen från första stund när han såg dagens ljus på Haga slott? Inte mycket kanske bortsett från några tankar kring barndom och uppväxt. Men boken ger en bra sammanfattning i det historiska perspektivet bakåt och fram till våra dagar då den gamla diskussionen monarki kontra republik ännu pågår.
När "lillprinsen", som han kom att kallas, föddes så var det en händelse som framkallade utbrott av glädjegråt och svimningar inte bara inom den närmaste familjen utan också bland vanligt folk i landet, berättas det.
Mamman prinsessan Sibylla hade äntligen efter fyra döttrar frambringat en son, och det var en viktig sak eftersom man på den tiden hade manlig tronföljd. Nu hade en arvprins kommit till världen och tronföljden var alltså säkrad.
En av de första officiella bilderna visar en magnifik uppställning av fyra generationer där farfarsfar Gustaf V "håller lillprinsen i famnen", en sanning med modifikation eftersom det gamla majestätet ovant greppar armstödet i stället för att hålla i babyn.
Nåväl, den kungliga idyllen på Haga var fullständig när katastrofen inträffade; prins Gustaf Adolf omkom i en flygolycka på Kastrup i Köpenhamn och Carl Gustaf blev faderlös. Det hände när han just lärt sig att säga pappa.
Han berättar att det aldrig talades om pappan hemma. Först när det var dags att börja skolan gick det upp för prinsen att också han måste ha haft en far. Och bara för några år sedan fick han höra faderns röst för första gången i ett bandat radiotal till scouter, "en skakande upplevelse".
Carl Gustaf växte upp i en kvinnovärld men hade sina egna intressen för bilar och andra maskiner. Han ville bli "arbetare", inte kung.
Intressena har kompletterats med de kända för natur och miljö men också konst och fotografi.
Motorprinsen farbror Bertil dök emellanåt upp i familjesammanhang men i övrigt bestod de manliga förebilderna av andra i omgivningen som en polis och en gymnastiklärare.
Kungen har i bland kritiserats för att vara sur och tjurig, en attityd som förklaras med att han är rak och ärlig till sin natur.
Och visst, undertecknad kan intyga att kungen är kapabel att fräsa ifrån. Vid hans besök i Helge Ands ruin i Visby på 80-talet ställde, lite försmädligt, Gotlands Allehandas utsände, en ung stockholmskille, frågan apropå de uppseendeväckande ubåtskränkningarna: - Känner´u till de här me ubåtarna?" Varpå kungen svarade "Ja va tror ´u va!".
När Carl Gustaf tillträdde som kung blåste starka vänstervindar och Olof Palme hade förutspått att man bara var "ett penndrag" från republik. Det gällde alltså för den unge kungen att hitta på något eget - "inte kontroversiellt eller politiskt olämpligt".
- Naturen och miljön var det jag ville värna om, förklarar han.
Herman Lindqvist har skrivit sin bok, baserad på en rad samtal med kungen, på ett lättsamt journalistiskt vis. Men faktafel har insmugit sig på åtminstone ett par ställen.
Lillprinsen finns inte med på sommarbilden från Öland som det påstås, och inte heller är det sant att drottning Victoria av Sverige var Sibyllas blivande svärmor. Det hade varit kronprinsessan Margareta om hon levat.
Så jobbar vi med nyheter