Dagens Ungern har ingenting lärt av historien och är nu med full fart på väg tillbaka till judehatet. Fascister marscherar åter på Budapests gator och judar går inte säkra.
Kleins hela släkt försvann i gaskamrarna. Inte undra på att hans inre uppreser sig när modersmålet kommer alltför nära. Läsaren förstår varför boken heter "Jag återvänder aldrig".
Boken varvar osökt det mycket personliga med lärda utflykter. Allt kretsar kring judarnas bittra öde och omänsklighetens historia. Det låter tungt men Kleins utsökta stilkonst gör boken lättläst.
Flykten undan Eichmann
Fascinerande, på gränsen till det otroliga, är bilden av ynglingen Klein i Budapest våren 1944.
Klein kom från den mycket bildade och mycket patriotiska judiska medelklassen. Hitler hade redan förintat den europeiska judenheten. Bara de ungerska judarna återstod men de stack ändå huvudet i sanden. Inte vi, vi är ju så oumbärliga och ungrarna så civiliserade. Förresten är kriget snart slut.
Georg struntade i kriget. Framtiden tillhörde 19-åringen! Poesi och musik var det enda viktiga. Men varför alla dessa störande flygplan på himlen?
En släkting förklarade. Tyskarna hade ockuperat Ungern! Det var den 19 mars 1944.
Nu skulle Eichmann blixtutrota judarna. Georg vaknade upp, gick under jorden och lyckades till slut fly.
Den judiska särarten
Enligt Klein har judarna genom årtusenden av förföljelser utvecklat tydliga särdrag på gott och ont. Många, både judar och andra, blir chockerade över Kleins generaliseringar:
Den assimilerade juden måste till varje pris ta sig fram. "Antingen blir man duktig eller också hamnar man i rännstenen" - än idag går 86-åringen varje dag till sitt laboratorium i Solna.
Kärleken till kunskap och det skrivna ordet grundmuras från barndomen. Nobelpristagarna blir många.
Att judehatet åter sticker upp sitt fula tryne är ganska outhärdligt. Ändå lägger man ifrån sig Kleins avslöjande bok med en svårförklarlig känsla av hopp.