Kakelugnar, Karlsöar i läsvärda Gutabygd

Kakelugnar, Karlsöar, järnvägar.Om detta handlar några av de mest läsvärda uppsatserna i årets upplaga av Från Gutabygd. Hembygdsförbundets årsbok som i många år gjordes av Laila Press men som nu, efter hennes pensionering, sammanställs av en redaktionsgrupp med Calle Brobäck som redaktör och med Ulf Palmenfelt, Bengt Rosén och Tryggve Siltberg som övriga medlemmar. De har följt Laila Press intentioner om en väl blandad kompott och lyckats producera en läsvärd årsbok.Om kakelugnar berättar Ulrika Mebus, och jag tror att det är första gången någon gör en så här bred skildring av gotländsk kakelugnstillverkning. Hon visar olika typer av ugnar, hon berättar om tillverkarna och hon försöker para ihop ugnarna med tillverkarna, något som inte är helt lätt eftersom kakelugnsmakarna inte signerade sina verk. De gotländska ugnarnan höll hög klass.En annan uppsats som också krävt mycket arbete och kunskap är den om Karlsöarna. Visserligen är texten hämtad från P A Säve, men Per Stobaeus förklarar och kommenterar på ett sätt som imponerar.Säve skildrar öarnas natur, han skriver om fåglar, åi-lambi, alltså fåren, och han berättar om fiske och öarnas ägare. Och läs om hans måltider på ön, det är nästan så att man känner både smak och stämning! Det mesta skrev Säve på 1860-talet och det är märkligt att det publiceras först idag, nära 150 år efteråt!*
Bakom uppsatsen om järnvägen står, förstås kan man nästan säga, Martin Ragnar. Också han har hämtat text från hittills opublicerade källor, nämligen John Kvarnstedts berättelse om sin tid vid järnvägen. Jo, Kvarnstedt har redan skrivit en bok om järnvägen, men det här är en hittills inte publicerad berättelse där Kvarnstedt skildrar sin egen karriär vid järnvägen men samtidigt bjuder intressant järnvägshistoria.Tidigare år har jag efterlyst närmare presentation av årsbokens författare, men Per Björngård presenterar sig själv innan han går över till att berätta om sin mångsysslande farmors far Olof Niclas Lindqvist. Likaså lär vi känna Tore J A Pettersson, som ger glimtar från sin ungdoms- och lantmätartid på Gotland.Ett annat porträtt gäller Josef Lundahl, han som skrev texten till Ruinspelen. Här presenteras han närmare dels av Gösta Lyttkens, dels av Wolfgang Rutz som främst ser till Lundahls roll inom vuxenpsykiatrin. En intressant människa lyfts fram.*
1739 års brand på Gotska Sandön och försöket att hitta syndabockar till den skriver Gunilla Brogren och Hely Öhman om, medan Georg Ekström och Marianne Holm transkriberat landshövding Hökerstedts skrivelse till kungen om tillståndet på ön anno 1742. Då hade nyligen Linné varit här, och Tord Porsne tecknar en bild av hur Visby kunde upplevas på den tiden. En snuskig stad, men inte värre än på andra håll, menar Porsne.I fjol lade Olov Gibson fram en ny teori om slipskårstenarna och nu svarar förstås Sören Gannholm. Nej, han håller inte med..Glädjande nog fortsätter årsboken med gutamål, nu med en Arne Lindahl-uppsats från Gutamålsgillets skrivartävling. Kul! Och Calle Brobäck fortsätter att, kunnigt som vanligt, berätta om ny gotländsk litteratur.