Kan säkert spräcka en och annan fördom

GÖRAN OCH Sven är den typen av bögar som knappast skulle gå i Prideparaden. De är förmodligen lika ointresserade av queerteori som av kvantteori. De skulle aldrig rusa ut från Åmålskolans toalett och säga "Ta-dam! Här är jag. Här är min nya kille! Skulle ni kunna flytta på er? Vi ska gå och knulla!"
De är för vanliga för det. Och därigenom en extremt ovanlig gaytyp i svenska medier.
I stället för att läsa genusvetenskap lever Göran och Sven svenneliv och drömmer om barn. Adoptionsansökan går igenom men han är inte 1,5 år som de trott. Han är 15, kriminell och hatar bögar.
Ella Lemhagen har ett smaskigt upplägg till sin film. Härifrån hade den kunnat gå två vägar. Bli ett drama som på brinnande allvar diskuterar fördomar om bögar, anpassning och föräldraskap. Eller trycka hårt på skrattnerven.
Men den blir ingetdera. Ingen brand, ingen skrattfest. Bara mycket kompetent. Ella Lemhagen har förmodligen haft för stor respekt för sitt ämne; hon tar inte ut svängarna.
Gustaf Skarsgård och Tom Ljungman gör starka rolltolkningar, men dialogen går ofta på tomgång.
"Patrik 1,5" kan säkert spräcka en och annan fördom, men det räcker inte för att skapa angelägen film. Vi visste redan att Ella Lemhagen är en skicklig hantverkare. Dags att visa att hon är en konstnär att ta på allvar.