Känslofyllt i premiär för pjäs om djup sorg

Pjäsen "Nora Schahrazades drömda liv" är en till vissa delar underhållande tillställning - men den springer samtidigt ur en tragisk händelse och behandlar ett viktigt ämne. Regissören Mia Törnqvist förlorade sin två månader gamla dotter för 15 år sedan. Ur sorgen efter dotterns bortgång föddes idén till en pjäs om sorg och förtvivlan, kärlek och längtan.

Nöjd. Regissören Mia Törnqvist skrev "Nora Schahrazades drömda liv" för 15 år sedan. I går såg hon nypremiären. Foto: Christer Nilsson

Nöjd. Regissören Mia Törnqvist skrev "Nora Schahrazades drömda liv" för 15 år sedan. I går såg hon nypremiären. Foto: Christer Nilsson

Foto: Christer Nilsson

Kultur och Nöje2008-10-17 04:00
*
"Pjäsen sprang ur min längtan att tala om för henne hur mycket hon betydde under sitt korta liv och alltid kommer att göra. Samtidigt ville jag vända mig till alla små människor och tala om för dem hur oerhört betydelsefulla de är för oss stora."
Så skriver regissören och pjäsförfattaren själv om pjäsen, som hon i går var på plats i Visby för att beskåda.
- Nu är det mer en pjäs för mig, en kär pjäs, och jag kan se den utifrån på ett annat sätt än tidigare, säger hon.

*
"Nora Schahrazades drömda liv" hade premiär i går för ett 80-tal mellanstadiebarn men kommer att ha "officiell" premiär i helgen.
Den drygt en timme långa föreställningen handlar om att förlora ett barn, om känslorna och sorgen, om saknaden.
En man och en kvinna får en dotter, som kallas Nora Schahrazade - "för hon ser ut som en arabisk prinsessa" - som dör bara några timmar gammal.
Mamman sörjer otröstligt och vänder sig inåt, hon slutar jobba och börjar fantisera om hur vardagen skulle te sig om dottern vore i livet.
Pappan sörjer också men fortsätter driva sin tobakshandel, han uppvaktas av en kund som vill köpa affären och han försöker streta på och lämna det tragiska bakom sig.
- Jag trodde hela världen skulle stanna upp, men allting fortsätter. Precis som vanligt..., konstaterar han.

*
Men så dyker en ung flicka upp från ingenstans, hon är nyinflyttad säger hon, och hon blir på olika sätt ett stöd genom sorgen för såväl mamman som pappan, kanske just för att hon som det barn hon är inte ser på sorgen på samma sätt som de vuxna.
- Sorgen kan vända rakt upp och ner på en människa. Precis som kärleken, säger hon filosofiskt.
Skådespelarna - fyra till antalet, Lena Bogegård och Lennart Bäck spelar de sörjande föräldrarna, Tove Edfeldt den unga flickan, och Stefan Westerlund läkaren och kunden - gör en rakt igenom helgjuten insats.
Pjäsen tar publiken med sig genom sorg och saknad, liksom genom de glädjeämnen som ändock finns även efter en svår förlust.
Och visst hördes en och annan dämpad snyftning även i publiken under den känslosamma föreställningen.
Pjäsen spelas till mitten av november.

Regissör: Mia Törnqvist. Skådespelare: Lena Bogegård (mamman), Lennart Bäck (pappan), Stefan Westerlund (läkaren, kunden), Tove Edfeldt (unga flickan). Scenograf: Tomas Olsson. Kostymör: Kid Jansson-Falk. Maskör: Clary Westerström. Ljussättare/teknisk chef: Ulf Grönhagen. Musik: Anders Alm. Regiassistent/rekvisita: Nicklas dos Santos Brito. Teknik: Janne Pettersson.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!