Karl X Gustav hade bra idéer för Gotland

Under extremt kort tid, sex regeringsår 1654-60, startade Karl X Gustav indragningen av adelsgodsen till staten och förde framgångsrika blixtkrig i Polen och Danmark. Krigen mot Danmark gav bestående vinster: Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän.
Dessutom var mannen begåvad, kraftfull och lidelsefull. Varför har historikerna låtit honom vara? Är det mera spännande med kungar som i likhet med Karl XII bekrigade ryssen?
Om den misslyckade kungen finns det drösvis med biografier.
Eller beror underlåtenheten på att Karl Gustavs handstil är nästan oläslig?
Hur som helst har nu historikern Björn Asker fyllt luckan med "Karl X Gustav - en biografi". Låt mig med en gång säga, att han också gjort det bra. Han har tydligen klarat handstilen!

Slite som centrum
Karl Gustav är speciellt intressant för oss gotlänningar eftersom han hade Gotland som "underhållsland" 1652-54. Asker visar att tronföljaren ville minska böndernas beroende av Visby. Genom förordningar sökte han hindra köpmännen från att lägga under sig skuldsatta bondehemman.
Det var Karl Gustav som inledde den mycket långvariga process som skulle skattlägga Gotland på svenskt sätt, det vill säga hemman för hemman. En första skattläggning hanns med Revisionsboken 1653. Och Slite skulle bli Gotland nya ekonomiska centrum i stället för det då avsigkomna Visby!
Den som vill läsa mer om Karl Gustavs ambitiösa insatser på Gotland kan för övrigt göra det i nummer två av Haimdagar för i år. Tryggve Siltberg visar där hur märkligt lyhörd den blivande kungen var inför gotlänningarnas önskemål.

Reduktionen
Väl på tronen drog Karl X Gustav igång en indragning av adelsgods till Kronan. Denna "reduktion" lade grund till den stora Reduktionen som sonen Karl XI skulle genomdriva 25 år senare (1680).
Så kom krigen som helt slukade kungen fram till hans plötsliga död 1660 vid 37 års ålder.
Först anfölls det väldiga Polen. Det gällde att fortsätta den beundrade Gustav II Adolfs aggressionspolitik för att komma åt tullinkomsterna från Östersjöhamnarna.
Företaget misslyckades. Karl Gustavs lilla effektiva armé segrade och segrade. Men Polen var både för stort och nu helt förött. Det kunde till slut inte försörja armén.
Karl Gustav räddade sig ur knipan genom att kasta sig över Danmark (1657). Ingen aggression, säger Asker.
Ett alltför formellt synsätt, tycker jag. När Danmark angrep hade Karl Gustav redan bestämt sig för att göra detsamma!
Nu satte han allt på ett kort och förde armén på isen över Lilla Bält. Asker konstaterar att kungen ska äras för detta och inte min skrytsamme namne, Erik Dahlberg. Köpenhamn hotades och tvingades till amputationsfreden i Roskilde (1658).

Kriget flammade upp
Asker menar, till skillnad mot andra historiker, att kungen nu helst ville ha fred för att få tid med fredliga reformer, till exempel driva reduktionen vidare.
Men kriget mot Danmark flammade upp igen. Svenskarna sökte storma Köpenhamn men misslyckades och så började nederlagen. Och Sverige stod ensamt.
Utarbetad dör allenahärskaren (1660). Men Sverige fick behålla de viktigaste erövringarna.
Peter Englund gav för några år sedan en dystrare bild av Karl X Gustav i sin "Den oövervinnelige". "Han ville inte sluta kriga."
Den som vill kan jämföra - men får inget om Karl Gustavs gotlandstid.
En sak är säker: Karl Gustav hade bra idéer för Gotland.

Karl X Gustav hade bra idéer för Gotland

Det finns en viktig svensk kung som saknar en heltäckande levnadsteckning: Karl X Gustav, han som kom efter Kristina.Ändå var han en av våra mest framgångsrika monarker.