Klassiskt gitarrspel och nutidsberättelser
Improvisatoriskt likaväl som strikt inövat. Och berättande. Krister Dahlströms sologitarrkonsert i S:t Nicolai i Visby bar nämligen hans särprägel också i form av ett rikhaltigt berättande mellan numren.
Och han spelar allt mellan John Dowland och Led Zeppelin.
Krister Dahlström värmer upp med ett improvisationsstycke i vilket han hämtar inspiration från såväl renässansen som influenser från det spanska spelet.
Efter John Dowland följer ett potpurri hårdrock med material från bland andra Pink Floyd och Led Zeps klassiska "Stairway to heaven". Vilket följs av några etyder signerade Fernando Sor. Gotländskt blir det i form av "Uti vår hage" som blandas med klassisk Bellman i ett svensksjok. Och ledmotivet från Deer Hunter, den berömda "Cavatinan", återfinns förstås på repertoaren.
Krister Dahlström gillar att stilblanda för att få dynamik i konserten.
Och så gillar han att mellansnacka. "Snackar jag för mycket?" frågar Krister rätt ut i ruinen. Majoriteten är dock klart roade av hans ordsvall. Här skiftar ämnena från privata reflektioner via gitarristers nagelnörderi och beröringspunkterna mellan kendo och gitarrspel till anekdoter från konsertlivet.
Som varför han numera alltid tänker Lill Lindfors-präglade "Du är den ende" som "Du har en ända".
Konsertavslut blir det med japanska "Sakkura" som möts av ovationer. Krister Dahlström bjuder förstås på några extranummer. "Så skimrande var aldrig havet" klingar underskönt i ruinen innan ett par Francisco Tarrega-stycken avrundar "Musik i skymningen".
Så jobbar vi med nyheter