Brottarkung, skandalman och nu dansstjärna. Frank Andersson har alltid haft en förmåga att komma tillbaka. På fredag dansar publikfavoriten vals i "Let’s dance".
- Jag tvekade många gånger innan jag tackade ja, dans är inte något jag känner mig säker i, säger Frank Andersson.
Det har ryktats om att han bara gör det för pengarna. Att delta i "Let’s dance" skulle kunna nolla skulden hos kronofogden.
Men när man ser en genomsvettig Frank Andersson träna danssteg för sig själv i ett hörn i replokalen, är det motivet svårt att acceptera som hela sanningen. Den gamle elitidrottaren i honom tycks ha vaknat till liv.
- Vi kör hårt, det blir många timmar varje dag och för oss är det inte längre bara ett underhållningsprogram, nu är det tävling, säger han.
Han tittar upp under kepsen, tonerna från ledmotivet till filmen "Shrek", som är musiken till veckans dans, tystnar. Blygsamt pojkaktigt, trots sin tyngd och sina många äventyr och härjningar i ryggen.
- Frank är faktiskt lätt att ha göra med. Han är snäll och ödmjuk men lite blyg och rädd ibland, säger hans danspartner Charlotte Sinclair.
- Jag har nog kunnat visa en ny sida av mig själv. Nu när jag tankar bilen eller köper mat snackar folk dans, det gjorde de inte direkt förut, säger Frank Andersson
På höger knä sitter ett stöd för att undvika skador. Knät har spökat under tävlingen, han har haft ont och tuggat smärtstillande. Det gör ont, säger han men är samtidigt tacksam för den energi som alla hårda träningstimmar tillsammans med Charlotte gett.
- Jag har inte tränat så här hårt sedan jag var elitidrottare, det är rena slaveriet. Men jag har gått ned nästan femton kilo och mår mycket bättre, så det här är början på något stort, säger han.