Konst för russen på Lojsta
- För tre år sedan flyttade jag till Gotland för att skriva en bok om Gotlandsruss. Jag är delvis uppvuxen på Gotland och lärde mig rida på russ. Det finns väldigt lite litteratur om Gotlandsruss och om Lojsta hed, säger hon.
Men när tillsyningsmannen Börje Johansson, tog med henne till Lojsta hed, tog projektet en ny vändning.
- Det var som att det brände till, jag blev tagen av stället och kom direkt in i flocken, säger Anna Ericsson, som arbetar som journalist och tecknar på Västerbottens-Kuriren, i Umeå, där hon nu är bosatt.
Sedan dess har hon helt riktat in sig på russflocken vid Lojsta. Flera gånger per år åker hon dit och hon har spenderat åtskilliga timmar åt att lära känna flockens individer, deras namn och historia, men även människorna runt omkring. Alltid med skissblocket i beredskap.
- Jag har spenderat mycket tid och mycket pengar, men det har varit värt vartenda öre, säger Anna Ericsson.
När Anna Ericsson kommer till Lojsta, infinner sig alltid en särskild känsla.
- Man blir lycklig och ödmjuk. Det är så starkt när de står där femtio stycken russ och vinden blåser och snön yr, man är nära elementen, nära något viktigt, säger hon.
Skisserna från Lojsta hed, har Anna Ericsson sedan tagit med sig in i ateljén, där en rad uttrycksfulla akvareller vuxit fram.
- Jag vill sprida känslan av Lojsta hed, min bild av Lojsta hed, säger hon.
Med på utställningen finns också hovavtryck i gips, från samtliga 55 russ, som ingick i flocken 2003. Anna Ericsson har även tillverkat papper av hästarnas dynga.
Med sin konst vill Anna Ericsson slå ett slag för den unika djurhållningen på Lojsta hed, som nu är hotad, på grund av kravet på ligghallar.
- Dumhet får inte råda, så att ett sån?t här unikt ställe försvinner. Det är oförlåtligt om ett så levande kulturarv försvinner. Gotlandsrussen har funnits här i tusentals år, forntid möter nutid, säger Anna Ericsson, som menar att det finns få platser på jorden där hästar går vilt i flock, på samma ställe som deras förfäder gjort i tusentals år.
- De visar hur hästar ska leva, i flock, ute. De här är inga gulliga ponnyer, de är överlevare. De klarar sig väldigt bra utan människor. De ser lite luggslitna ut när vinterpälsen lossnar, men så funkar det. Jag tycker att de är vackra, säger Anna Ericsson, vars egen syn på djurhållning förändrats drastiskt.
- Jag har börjat tänka "vad gör vi egentligen med djuren". De är inte gjorda för att sitta på, eller dra, de är byggda för att bära sin egen vikt. Hästarnas uppgift är bara att vara hästar.
Utställningen pågår mellan 15 april och 4 juni och kommer även att visas i Stockholm nästa vår. En bok om russen på Lojsta, med text och bilder av Anna Ericsson, är under arbete.
Så jobbar vi med nyheter