Konsten att göra livet meningsfullt
Hugo Hansén från Bugsvik regisserar "Nya processen"
Det är en gripande scen där statsbyråkratin desarmerar motståndet och gör det till en del av partiprogrammet. Och gör därmed konstnären till en falsk konstnär.
Det här försiggår just nu på Stadsteatern i Stockholm.
"Detta är den mest spontana och personliga pjäs jag skrivit", sa Peter Weiss då han skrev Nya processen, vilken inte ska uppfattas som del 2 av Processen. Det är en fristående, personligare, närmare pjäs än dramatiseringen 27 år tidigare av Kafkas roman.
- Min ingång är densamma, säger regissören Hugo Hansén, killen från Burgsvik som lade bra många år på att bli ekonom. Men som doktorand i Uppsala lämnade den världen för att bli teaterregissör.
1975 dramatiserade Peter Weiss Franz Kafkas roman Processen som hade premiär på Stockholms Stadsteater 1976. Nya processen är, som Peter Weiss betonar, ingen ny dramatisering, utan en fristående pjäs inspirerad av Kafkas roman. Han kallar den själv en hyllning till Kafka.
Nya processen spelades första gången på Dramaten i mars 1982, bara några veckor före Peter Weiss död.
Hugo Hansén har flyttat pjäsen till nutid. Den handlar om människans strävan efter mening med livet, utan att hon för den skull förlorar sin samhälleliga förankring.
- Vi ska alla dö, frågan är vad vi gjorde på vägen dit?
Det är Hugo Hansén som undrar.
DET HANDLAR OM drömmar.
Josef K, som pjäsen handlar om, har drömmar. Han vill göra världen till en bättre plats. Han vill undersöka det som är större än vardagen. Han vill uppleva kärleken.
Av detta blir inte mycket; rädslan att kasta sig ut i det okända stoppar honom.
Men vad Josef K inte vågade - det vågade Hugo Hansén. Han tog verkligen det lätt ångestskapande steget ut i något nytt och okänt. Han lämnade en värld av allt tråkigare siffror för den aningens mindre förutsägbara teatern.
- Min kamp var och är densamma som huvudkaraktären Josef Ks: " Jag trodde jag skulle hitta - en mening. Bara arbete - det räcker inte längre", citerar han. För mig handlar pjäsen om att ta itu med mig själv, därför att självförakt omöjliggör kärlek. Jag ville hitta en väg att gå, som jag är stolt över, som betyder något. Som gör livet meningsfullt.
Kanske har han hittat den vägen nu - det lät åtminstone så på Stadsteaterns publik när Nya processen hade premiär på söndagkvällen. Ensemblen och regissören formligen dränktes i blommor, applåder och underbara hyllningstal - inte minst från Gunilla Palmstierna-Weiss som antagligen hållit ett distanserat men vakande öga på uttolkandet av makens sista pjäs:
- Jag ville inte lägga mej i. Överraska mig, sa hon.
DET VISSTE WEISS. Man kan nog påstå att Hugo Hansén med sin milda framtoning lyckades med att överraska, damma av denna socialismens allvarsamme, stränge ikon och lyfta fram Peter Weiss sidor som konstnär fylld av visioner kombinerade med personlig erfarenhet.
"Du måste utelämna dig helt och hållet åt din kärlek - även om det innebät att du går under" säger Leni till Josef K i pjäsen.
DET, om något, handlar om motstånd. Och det är faktiskt ord för vår tid, en tid med människor lika rädda som någonsin en Josef K.
Det är nog så världen går under. Och det visste Peter Weiss.
Så jobbar vi med nyheter