Konstmarknaden räknar med ny rekordsäsong
Krönika från strandboden.
Oljemålningen såldes flera gånger på 1980-talet för så kallade rekordpriser. Hans Thulin, storinvesterare i konst, köpte oljan år 1988 för häpnadsväckande 13 miljoner kronor.
Med mig, framför "Den döende dandyn" i akvarell, var en känd konstkrönikör från teve, en tjänsteman från ett stort museum, och en dam som representerade den nya ägarefamiljen till Bukowskis.
-Jag tror åtta miljoner, sa tevemannen.
-Jag kan tänka mig tio, sa tjänstemannen från det stora museet.
Damen från ägarefamiljen log artigt men sa inget.
Akvarellen gick för 3,2 miljoner. Det blev en oväntad besvikelse. Vem bestämde priset? Den som ropade sist på auktionen är det rimliga svaret. Men det är långt från hela sanningen. Priserna är i själva verket ett stort mysterium på den här nivån. Hur priser bestäms kan var ett mera fascinerande ämne än själva konstverken inom den internationella konsten.
På de stora auktionerna där miljonpriserna är vanliga applåderar publiken när någon, oftast en anonym, ropat in ett konstverk under dramatisk budgivning och rekordpris. Vad applåderar publiken åt - egentligen?
*
Hela förra hösten kom nyheter om nya rekordpriser. Konstmarknadens aktörer utropade att guldfebern som rådde på 1980-talet nu är tillbaka. De tre stora - Christies, Sothebys och Phillips hade, sammanräknat, håvat in en miljard dollar under en tvåveckorsperiod förra hösten.
Nu kommer en ny säsong. Här i Sverige har auktionshusen skruvat upp marknaden med annonskampanjer och PR-aktiviteter som kostat åtskilliga miljoner. Självklart finns det en ekonomisk kalkyl om konstmarknadens aktuella potential - nu när stora kapitalplacerare lämnar aktiebörsen och söker tillväxt på annat sätt. Blir det internationell konst som gäller de närmaste åren?
Rekordpriserna väcker återigen den eviga frågan om Konstens egentliga värde. Har ett konstverk, alltså tavlan, eller vad det kan vara, ett egenvärde? Eller ligger värdet någon annanstans? Är det just den obegripliga mystiken omkring priset på tavlorna och den så kallade marknadens val av både verk och enskilda konstnärer som är det egentliga livsnerven i Konsten och konstlivet? Det är en skrämmande tanke för många.
Och en ännu värre tanke - nu när Marknaden styr Konsten - uppstår det då en konkurrens som gör att vissa konstnärer producerar bättre konst än andra?
Det kan tyckas obegripligt för vanliga människor att konstmarknaden inte styrs av konkurrens om lägsta pris och bra köp såsom i en vanlig ekonomi. En tavla som kostat hundra tusen på en auktion ser bra mycket bättre ut en som kostat hundra spänn. Därför frågar vi ofta - finns det ett proportionellt förhållande mellan priset och skönheten i en tavla?
*
Det är högst naturligt att bedöma värdet på en tavla i förhållande till något vi förstår. Enkelt utryckt - är en oljemålning av Picasso värd som en nyproducerad femrummare på slakteritomten - eller är den värd som en splitterny Gotlandsfärja - eller är den värd hela sjukhusbudgeten på Gotland under ett år? (Det sista är rätt svar för Picassos "Pojke med pipa" som gick för nytt rekordpris på auktion för några år sedan.)
Konstmarknadens aktörer känner av, med hyperkänsliga sinnesorgan, vilken konstnär som skall lyftas upp och säljas för miljoner och vilken som skall stå kvar i det tysta och fortsätta att leva på bidrag och stöd.
Konstmässor och auktioner är det som nu lockar publiken med glamour och dramatik. Konstmuseer och konsthallar är på väg ut. De tycks inte kunna konkurrera längre med sin intellektuella framtoning och brist på showbiz. En internationell konstmässa med glamour, kändisar och showbiz är kanske lösningen på "samtidskonstens problem" här på Gotland - om det nu är ett problem
En konstnär, Jan Fabre i London, sa i våras att han nu stoppat all tillverkning av säljbara konstverk. Istället ska han tillverka föreställningar som konst. Fabre menar att efter en sådan föreställning är konstverket borta och inget värde finns att sälja. Men, om jag känner konstmarknaden rätt så går även Fabres obefintliga konst att sälja till någon köpare - på något sätt - ändå.
Fabres slutsats är kokett och helt i linje med samtidskonstens showbiz.
Så jobbar vi med nyheter