Man kan fortfarande hitta rester och fragment från de tidigare somrarnas utställningar samtidigt som 13 konstnärer just nu håller på att färdigställa den nya utställningen "Öar" på Bungenäs.
Åtta konstnärer kommer från Åland, de estniska öarna Ösel och Dagö, Öland, Bornholm och Rügen, och de övriga fem konstnärerna är hemmahörande på Gotland.
De allra flesta av konstnärerna har tagit platsen och dess 1900-talshistoria som utgångspunkt för sina verk, det handlar om platsen och dess miljö, men också om Östersjöns moderna militärhistoria som här gör sig extra påmind.
Om havet som under denna tid används som en barriär men äntligen öppnats upp och åter blivit en länk mellan olika nationer och kulturer.
"Skapa en vistelse"
När Region Gotland som i år är ordförande ö för B7 fick en förfrågan från medlemmar i Galleriföreningen, att för första gången genomföra en kulturhändelse inom ramen för B7-samarbetet, blev svaret positivt och därför genomförs just nu "Bungenäs konstnärsvistelse 2012: Öbor i ett möte med konst i landskapet".
De två projektledarna, Katharina Bjerke och Anna Viktoria Norberg från Galleriföreningen, som båda också deltar med egna verk vid utställningen, berättar om upprinnelsen:
- Jag deltog i fjolårets utställning på Rügen och ville skapa en fortsättning här på Gotland. Kultursamordnare Hanna Wärff-Radhe föreslog att vi skulle skapa den här konstnärsvistelsen på Bungenäs, att fortsätta en tradition, och därför bjöds de konstnärer in som var med redan på Rügen, förklarar Anna Norberg.
Och nu har flera av dem tillsammans med helt nya bekantskaper intagit de övergivna kalkstensbrotten, militärens lämnade, underjordiska försvarsanläggningar, det gamla industrisamhället med sina byggningar och bryggor, och kopplat ihop historien med sina egna funderingar om både dåtid och framtid.
Dominoeffekt
Här byggs också ett nätverk av konstnärer som kommer att flytta vidare till Åland nästa sommar och Bornholm året därpå.
Lene Degett från Bornholm knyter an till Östersjöregionens militära historia och det kalla kriget, genom att aktualisera det krig vi just nu deltar i, nämligen kriget i Afghanistan där både danska och svenska soldater stupat.
- Jag har själv två söner, 23 och 25 år gamla, och det kunde rent teoretiskt varit någon av dem som tillhör det 40-tal danska pojkar i den åldern som fallit offer för kriget.
Hon ser dessa soldaters inställning som en dominoeffekt - "alla ska med hem" och "faller en faller alla" - och har på 28 fossilrika kalkstenar, lika många som brickorna i ett dominospel, skrivit de fallna pojkarnas namn och när de stupade. Faller en, faller alla.
- Ett krig är alltid ett krig, det kan aldrig bli ett spel eller en lek, säger hon om sitt verk.
Helle Kvamme, konstnär från Öland, har till skillnad från flera av de övriga mera objektinriktade konstnärerna valt att skapa processkonst.
Med hjälp av filmsekvenser har hon undersökt de militära lämningarna och de ur berget uthuggna miljöerna som tidigare rymt allt från radar- och stridsledningscentraler till logement.
- Det är den här miljön som intresserar mig mest, det gömda och det glömda, men att vi som en militärmakt fortfarande är aktiva, säger hon.
Delar från Tyskland
Hennes filmsekvenser som bland annat kommer att visas i en av Bungenäs många bunkrar skapar både dialog och reflexion, hur det fungerade då och hur det fungerar nu?
Även Michael Lintzen från Rügen har fokuserat sitt verk på frågor om krig och fred, genom ett verk som handlar om drömmen att kunna flyga - den tyska historien och drömmen om fred.
Delar av installationen har han tagit med sig från Tyskland, som här kompletteras med saker han samlat på stranden, virkesrester och gamla trossar han hittat på stränderna.
Åländska Minna Öberg från Mariehamn har fokuserat sitt verk på hur vi människor valt att förvalta den miljö där vi lever, om kluvna känslor vid kalkbrytning, nytta eller rovdrift?
Hon har fyllt stora kakformar med kalksten och besökarna kan fortsätta hennes arbete med att fylla pepparkaksgubbarna och själva förstå att det som en gång tagits ur marken aldrig kan ersättas - kvar finns bara "brotten".
- Det paradoxala, menar hon, är att en tredjedel av den kalksten som bryts används inom sockerindustrin.
Verken får erodera
Ellen Kock, från Rügen, arbetar också med människors inverkan på naturen. Det handlar om de produkter vi producerar men som aldrig kan brytas ner. Detta illustrerat med gula kuber och stenar på stranden.
På lördag 2 juni avslutas själva konstnärsvistelsen med vernissage för utställningen och publiken kan då vandra eller cykla runt till de olika installationerna och verken som man finner både på land och ute i vattnet.
Regionrådet Åke Svensson kommer att inviga utställningen, som är en del av det gotländska åtagandet under ordförandeåret.
Utställningen som är öppen under den nästkommande veckan kommer också att besökas av gotländska högstadieklasser med guidning av konstpedagogen Armin Scholler på Konstmuseet. Han arrangerar både visningar och workshops med ungdomarna där också flera av de ensamkommande flyktingbarnen på Gotland ingår.
Utställningen stänger officiellt den 10 juni, men flera av verken kommer att finnas kvar och eroderas av väder, vind och kanske även av människor.