Konstnärerna öpp nade upp sina ateljéer
I helgen kunde man träffa på en hel uppsjö av färger, former, tekniker, motiv och inte minst konstnärer när portarna till ateljéer över hela Gotland slogs upp under sommarens intensivaste konsthelg.Vissa öppnade till och med sina hem. Eftersom Lisbeth Andersson inte behöver någon ateljé när hon syr sina tavlor tog hon emot konstintresserade och spekulanter hemma i Tofta. Det här är jätteroligt. Det blir så mycket mer personligt än när man har en vanlig utställning.
Johannes Nevala var nöjd men utmattad efter att ha tagit emot omkring hundra besökare i sin ateljé i Eksta. Folk vill veta hur man jobbar och ställer mycket frågor, berättade han.
Hans fågelmotiv, som han först skissar i blyerts på plats i naturer och sedan fullbordar i ateljén, är vid det här laget välbekanta på ön. Nevalas skärfläckor, trutar, sädessärlor och ejdrar i akvarell och olja har även ställts ut i USA.
Det var under biologistudierna i Lund och den där nyfunna vänskapen med två fågelskådare som fågelintresset väcktes för tjugo år sedan.
Och med fåglarna kom måleriet, vilket förstärktes när han kom till Gotland.
Jag tror inte att jag hade gjort så mycket fåglar om jag inte hade bott här. Man kommer så nära dem här på de gotländska stränderna.
Han föredrar att måla "rena" fåglar som inte har för mycket teckning. Det gör att han blir mindre låst och kan använda ljuset på ett friare sätt, berättar han.
Lisbeth Andersson tar emot hemma i vardagsrummet i Tofta där talrika tavlor pryder väggarna; sköna, lätta naturmotiv i kombination med smärtsamma bilder av krigets fasor och självupplevd sjukdom.
De är sydda, inte broderade, poängterar hon.
Jag vill inte kalla det broderi eftersom jag skapar samtidigt som jag gör tavlan. Jag gör den på känsla och går och funderar tills bilden klarnar.
Sömmen heter schattersöm och har främst använts i dekorer på kläder för ett par sekel sedan. Men hela tavlor utförda i i schattersömmen har Lisbeth Andersson inte sett tidigare. Det är en teknik som ger stora friheter, inte bara konstnärligt utan även praktiskt.
Om jag hade målat skulle jag inte kunna sitta på nätterna så som jag gör. Då måste man hålla på och blanda färger, garnerna har jag ju färdiga. Så länge jag är inspirerad jag kan sitta dag och natt. Då vill jag bli klar.
Ingela Penje kan inte stanna vid en form. Nästa gång vill hon kombinera glas och betong, spänningen mellan det hårda och det mjuka, berättar hon då hon visar runt i den luftiga ateljén i Västergarn.
Jag gillar att jobba med händerna, med det skulpturala. När jag utbildade mig 1960-talet fick man prova på allt.
Betong är missförstått material, tycker hon.
Det har setts som grått och tråkigt, men det är det ju inte alls. Det har så många möjligheter, säger hon och berättar om hur hon slipar sina betongfat så att stenen kommer fram och därefter vaxar dem med bivax.
"Allt är underligt fjärran i dag" är titeln på en av hennes målningar. Ingela Penjes berättar att hon läser mycket lyrik och målar utifrån den. En tavlas titel ska helst ha fler ord, inte bara ett.
Det handlar så mycket om stämningar, menar hon.
Även Eva Berglind har haft en anstormning av folk i sin butik och ateljé i Klintehamn under lördagen. Hon gjuter sina skålar och reliefer och arbetar även med kakel och blästrat glas. Det blir både bruksföremål och offentlig konst. Bland annat gjorde hon konstutsmyckningen i Gråboskolan.
I Anna-Stina Purks ateljé i Klintehamn sträcker sig teknikerna från akvarell till tovad ull. Ett Gotlandshus, målat på tunt rispapper, blir effektfullt transparent där det står lutat mot ett fönster. Ljuset i tavlan påverkas av ljuset utifrån.
Hon kallar det "akvarellmonotypi", en mycket blöt teknik som går ut på att måla på rispapper och därefter lägga ett annat papper över och dra det över det andra för att få fram formerna.
Anna-Stina Purk bor och arbetar både i Skåne och på Gotland. Det resulterar i helt olika toner i målningarna.
Där finns både det skånska gröna och de gotländska mer bruntonade ockranyanserna.
I Skåne påverkas jag av tallskogen, här av havet och ljuset, säger hon.
Anna-Stina Purk arbetar både på
Gotland och i Skåne. De tovade tavlorna heter "Vallmofält" och "Blåeld".
Eva Berglind i Klintehamn har både butik och ateljé i Klintehamn där hon bland
annat gjuter reliefer.
Lisbeth Andersson visar hur hon syr sina tavlor hemma i Tofta.
Eva Berglinds keramikmugg är lätt och nätt.
Ingela Penje har gjort ett litet set med olika mönster och
dekorationer ett slags halvfabrikat för den som vill skapa.
Skålar och fat dekorerar ingången till Eva Berglinds öppna ateljé.
Johannes Nevalas fågelintresse väcktes under biologistudierna
i Lund. Med fåglarna kom måleriet. I dag har han ateljé i Eksta.
I helgen öppnade 37 konstnärer sina ateljéer runt om på ön.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!