Körberg bjöd på skrattretande show

Det är en världssångare, en estradör, en komiker och en lätt åldersnojig man som intar Roma klosterruin på lördagskvällen. Tommy Körberg kommer ut i beige linnekostym, rosa skjorta och svarta jympardojor.
- Jag har gått på gym hela hösten för att få bort den här magen och vad händer då. Mina fötter börjar svullna. Medan mina musikkollegor kan ha finskor måste jag ha dem här. Kolla mina elefantfötter, säger han och visar sina joggingskor för publiken.
- Men jag har i alla fall fina strumpor.

Publiken skrattar. Skrattar gör de nästan hela tiden. Körberg är personlig, oförskämd, bitsk och politisk sarkastisk. Men hela tiden med glimten i ögat. Och med en lungkapacitet och ett röstregister som sänder en behaglig rysning längs med ryggraden. Men när han sjunger blir det tyst - nästan andaktsfullt.

Körberg är dock snabb på att känga till både Gud och Bibeln.
- Man är inte religös för att man går i kyrkan. Det är lika dumt som att tro att man är en bil om man bor i garaget.
Sedan sjunger han Ron Sexsmiths vackra låt God loves everyone.
Öppningslåten är en hyllning till alla bondläppar i publiken som har en traktor. Det är svårt att veta om Körberg träffar målgruppen där i ruinen. Men applåderna kommer både innan och efter han spelat: Jag är en fattig bonddräng. Likaså kommer busvisslingar och rungande handklappningar efter Trubbel.

Sex gitarrer och tre musiker - Mats Bergström, Johan Liljedahl och Max Schultz bygger upp den musikaliska ramen. Med enkelhet och lyhördhet fyller de Roma klosterruin med musik i världsklass. Fransk-belgiska toner blandas med bluesriff och svenska visor. Med egen tolkning och en stor portions skådespel tar sig Körberg an Olle Adolfsson, Bellman, Brel, Benny Andersson och Björn Afzelius

Inget är för pinsamt att skämta om; piss, orgasm, viagra och tandlossning.
- Det är för mycket sånger om kärlek och för lite om tandlossning.
- Vill jag bli begravd eller kremeras är den första tanken som kommer till mig när jag vaknar. Gösta Ekman vill bli uppstoppad och sen kan man stoppa in en euro i munnen på honom så säger han: pitt!
Gapskratt från den fullsatta läktaren.
Tommy Körberg är sannerligen vid liv - med humor i ena handen och musiken i andra balanserar han tonsäkert genom aftonen. Både James Taylors Line ’em up med och Glimmande nymf är njutbara tolkningar.

Närvaron från publik och scenen fyller upp ruinen och dess himlavalv. Läktaren är fullsatt. Rösten tar oss ner i djupa dalar och upp i hög falsett. Himlen går från blå till ockra - en sprakande paljett. Precis som konserten.