Ingen hade en aning om att en oerhörd katastrof hade utlösts. I fyra års tid stormade trupperna upp ur skyttegravarna, fastnade i taggtrådsfälten och mejades ner av kulspruteelden. I fyra år stod fronten nästan orörlig. Miljoner strök med, också civilbefolkning.
Adam Hochschild, som skrev "Kung Leopolds vålnad" kommer nu med en unik bok om detta meningslösa krig. Både glödande anhängare och glödande motståndare är med. Bokens undertitel: "Lojalitet och uppror 1914-1918".
När kriget bröt ut krossades pacifisterna i alla länder. Arbetarna, som i årtionden motarbetat rustningar och krig blev i en handvändning glödande patrioter.
Samma sak hände med "suffragetterna", Storbritanniens militanta förkämpar för kvinnlig rösträtt.
Englands populäre arbetarledare Keir Hardie, en obeveklig krigsmotståndare, jagades nu av sina egna. Suffragetternas ledare, den omåttligt våldsamma Emmeline Pankhurst ställde omedelbart sina propagandistiska färdigheter i krigets tjänst.
Fredsvänner som inte kunde hålla tyst burades in och bröts ner.
Med stor finess skildrar författaren hur en rad engelska personligheter på bägge sidor upplevde kriget. Mot slutet lägger han fram sin egen mening. Om något krig skulle ha stoppats så är det just detta.
Det här kriget var inte "bara" det hittills värsta. Det orsakade också nästa katastrof. Hitler hade inte kommit till makten utan den hatfred som påtvingades Tyskland.
England hade valfrihet 1914. Bättre hade varit att inte gå med. Då hade Tyskland dominerat Europa. Ungefär som nu.
Än sen? Vi hade kanske sluppit två världskrig.