Den gångna torsdagen tog sommaren slut. Även om det fina vädret består många veckor eller kanske ytterligare en månad, så hälsades hösten välkommen rent arbetsmässigt.
Nu börjar möten och kulturpolitik göra sig påminda. I går träffades de olika särintressena och diskuterade kulturmötesplatsen Roma kungsgårds framtid - ännu en gång. Munkar mot Shakespeare, teaterscen mot klosterruin och gotländsk kulturhistoria - eller går det att hitta en samstämmighet där särintressena inte tar över utvecklingen av denna kulturplats.
Hösten gör sig också påmind genom alla listor av aktiviteter och evenemangsserier som landar på kulturredaktionens bord - samtidigt som det krockar med en del privata intressen, exempelvis den stundande älgjakten som noggrant ska planeras.
*
En mycket positiv upplevelse var torsdagens avtackning av länsteaterchefen Monica Sparby, som anordnats på Länsteatern i Visby. Många hade samlats för att ge uttryck för sin uppskattning av de år hon verkat som chef och här framfördes många bevis för den utveckling av teatern som bär hennes märke.
Många gästande skådespelare, men framför allt regissörer, och ett omfattande omvärldsarbete långt utanför Gotlands gränser, har skapat input både på och vid sidan av scenen. En utveckling som den tillträdande chefen Thomas Sundström på sitt eget speciella vis gav uttryck för.
Minnesvärt var också den fasta skådespelarensemblens, Lena Bogegårds och Lennart Bäcks, eminenta sammanfattning där de vävt samman alla produktioner till en fem minuters hyllningsföreställning.
*
I torsdags kväll var det också födelsedagskalas hos kulturföreningen Roxy. 30-årsjubileet firades på Munkkällaren och Jazzklubben där Ulf Wakenius med sonen Eric stod för själva hyllningsmusiken och det var som en tanke när Ulf Wakenius spelade en av Esbjörn Svenssons mest älskade ballader på sologitarr.
Lika vackert var Bengan Janssons musikaliska inhopp på scenen där han tillsammans med Ulf Wakenius spelade en låt av dragspelsvirtuosen Sivuca.
Bland kvällens publik återfanns ett flertal av öns gitarrister, bland annat Björn Persson som också fick stå som föredöme inför publik och medlemmar då han betalt medlemskap under alla de 30 åren som föreningen funnits.
Roxy har skapat sig en stark position inom det gotländska kulturlivet och omsätter två miljoner årligen. Av dessa pengar kommer mer än hälften från entréavgifter till alla de kulturevenemang som föreningen producerat.
Ulf Wakenius och hans snart lika ekvilibristiske son Eric gjorde tillsammans med bandet en odyssé bland världens bästa jazz- och bluesgitarrister. Det gillades skarpt från hyllan där öns gitarrister ivrigt applåderade alla solon.
Förutom far och son, Ulf och Eric, bestod bandet av den danske trummisen Jonas Johansen, basisten Mikael Krönlein och pianisten Nicke Haglund.