"Kryptan" - en bok i Da Vinci-kodens kölvatten
Kate Mosses genombrottsbok "Labyrinten" red effektivt på Dan Brown-vågen. Uppföljaren Kryptan är mer genomarbetad och kan därför i större utsträckning stå på egna ben.
Upplägget går igen
Många författare var kloka nog att rida på vågen och Kate Mosse är en av dem. Hennes "Labyrinten" från 2005 hade knappast blivit en storsäljare Brown förutan.
Tyvärr märks det att hon (eller förläggaren?) inte ville missa hypen, då boken är slarvigt redigerad och dessutom verkar vara översatt till svenska med hjälp av Google Translate. Uppföljaren "Kryptan", som nyligen kom ut i Sverige, är bättre. Inte bara vad gäller det tekniska efterarbetet - intrigen som sådan lämnar också mindre att önska. Upplägget går igen, med parallella dåtids- och nutidsberättelser, som allt tydligare vävs samman tills gränsen mellan dem helt har suddats ut.
Men i "Kryptan" finns mer, bland annat en karaktärsbyggnad som ibland för tankarna till Austen. Och bara att det verkar finnas fler influenser än Brown allena höjer naturligtvis betyget. Associationen till just Austen är inte långsökt, då dåtidsberättelsen i "Kryptan" flyttats framåt till 1800-talet.
Åter i rullning
Det är då som huvudpersonerna anländer till det mytomspunna Sydfrankrike som Mosse är tydligt fascinerad av. Det är då unga Léonie finner en mytomspunnen tarotkortlek och historien bakom den. Och samtidigt kommer den obehagliga karaktär från vilken familjen är på flykt, ständigt allt närmare.
Hundra år senare anländer en minst sagt icke-mysticistisk forskarstudent till området och gamla, vilande hjul sätts åter i rullning.
"Kryptan" är ingenting för den som inbitet kräver vetenskapliga förklaringar, även i skönlitteratur. Men alla de som slukat Dan Brown-liknande historiska deckare med välbehag, lär nog sluka även Mosse.
Kryptan
av Kate Mosse
Norstedts förlag 2009
av Kate Mosse
Norstedts förlag 2009
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!