Kul och uppsluppen Pugh på Warfsholm
Pugh agerade avslappnat och uppsluppet, men aldrig okoncentrerat även om han gärna ger sken av att vara både disträ och glömsk.
Här fick bandet, som förutom Pugh består av David Carlson och Nalle Påhlsson på gitarr och bas, samt Benna Sörman på trummor, en kapellmästare och följeslagare som var med även förra året på Warfsholm, rigga allting själva och det blev en viss fördröjning innan allting drog igång med "Jag är en liten pojk".
Alla i bandet körade under låtarna, och det blev en ganska rak och rockig framtoning på konserten.
<span class='mr'>*</span>
Pugh hoppade friskt mellan sina musikaliska decennium, det handlar om fyra stycken, skulle kunna vara fem, men inga nya låtar presenterades denna kväll.
Genombrottslåtarna "Surabaya Johnny" med text av Brecht som inte är någon vanlig Fröding, "Här kommer natten" och "Små lätta moln"som var givet extranummer när solen gått ner, representerade 1960-talet. Men Pugh uppehöll sig mest på det gyllene 70-talet, Rainrock-perioden, med låtar som "Guldgruvan", "Grävmaskinen" till "Hog Farm", "Dinga linga Lena" och den underbara "Vandrar i ett regn".
Ett Grymlingsmedley samt "Am-bulansen" och "Två lika med ett" blev språngbräda till 90-talet med "Spårljus", "Välkommen hem" och "En me-delklass lågutbildad man". Pugh dementerade alla rykten att den låten handlade om honom själv.
Av sina klassiker är det egentligen bara "Gammaldags tro"han ogärna spelar numera och det var just den låten en man i publiken tågade fram och beställde som hyllning till sin mor mitt under konserten. Bandet hade naturligtvis inte den låten på repertoaren så Pugh hänvisade till Big Mike som satt i publiken. Kanske läge för en "home-concert" där...?
Det blev en hel del snack från scenen och säkert en efterlängtad kontrast mot sommarturnén. Här spelade Pugh på hemmaplan, en underbar kväll där han kunde morsa på folk han känner. När två smågrabbar beställer "Dinga Linga Lena" fick de hedersord på den.
<span class='mr'>*</span>
Pugh passade också på tillfället att göra några utvikningar, exempelvis Magnus Lindbergs största framgång på 70-talet, "Röda läppar".
Utvikning två var nog inte planerad, när Pugh glömmer av att ge gitarristen David Carlson solot i "Här kommer natten" och tog om halva låten plus solo till publikens enorma jubel.
Eller när "Stockholm, Stockholm" blev allsång på Warfsholm med texten "Gotland, Gotland". Publiken var inte svårflörtad och sjöng för övrigt fantastiskt och kunde senare hela texten till "Små lätta moln".
Pugh styr med järnhand från scenen, hans integritet som rockstjärna har alltid varit stor men är nu större än någonsin och samtidigt har han ett stort hjärta. Det smittar av sig till resten av bandet som uppenbart också gillade kontrasten med denna spelning.
Det är härligt att få skratta både gott och hjärtligt på en helgjuten rockkonsert, det fick vi på Warfsholm i måndags kväll.
Så jobbar vi med nyheter