Kul tur i natten!
Många tänkte vidare att det också behövs ett gemensamt avstamp eller avslut, åtminstone en gemensam samling mitt i natten, det syntes tydligt på publiktillströmningen till baren Friheten vid Visby hotell där Bacchii Bröder under de senare timmarna gjorde ett av sina absolut fräckaste framträdanden någonsin. Tyvärr, måste sägas, fick inte alla plats inne i lokalen där det både doftade svett och aqua vera herrparfym men mest av allt doftade gemyt.
Trängdes längst uppe på hyllan gjorde en kvinna från Helsingborg, egentligen kom hon till Gotland för en golfhelg, men det blev kultur för hela slanten, från tidig förmiddag till sena natten. Och när hon räknade upp alla besök hon gjort under dagen fattade ingen inte hur hon orkade med allt!
Och där nedanför spelade Tallroth gudomlig flöjt och sjöng Bellman, Norrby/Bäck tog sig an visskatten från Karl Gerhard till Beatles, basist Tholin dansade tango med den kvinnliga delen av publiken som naturligtvis häckade närmast den smala och trånga scenen, medan Patrik Silvereke spelade virtuosa dragspelsslingor.
Ja, där hittades en del av kulturnattens själ när kulturnatten blivit riktig natt.
<span class='mr'>*</span>
I väntan på mörkret och en av kvällens stora och tidiga happenings, laddade eleverna från konstskolan, animationslinjen och danslinjen, för den stora fladdermusinstallationen där ljud, ljus, rörelse, musik och skulpturer bildade en helhet.
I mörkret tornade musik, ljus och projektioner upp och fokuserade på de båda dansarna Melodi Panosian och Anna Liepina som själva gjort koreografierna.
Melodi hade också skrivit dikten "Skymning", som lästes av Edda Magnason, och det var ur dessa inspirerande rader och tankar som alla elever skapat sina stämningar Marcus Wrangös musik, Kaspar Christophersens ljussättning och Anna Olssons och Didrik Goldkuhls fladdermusskulpturer.
"Fladdermöss" med en blandning av rit, drömmar och mänskliga signaler ut i natten, sammanfattar själva själen med en kulturnatt. Det enda man med säkerhet vet är att allt kan hända och att allt är möjligt när ideella krafter möts.
Dans var också i fokus på Almedalsbiblioteket, det syntes för övrigt på långt håll när man kom promenerande genom Almedalen. Blå nyanser formaterade sig med Camilla Båges och Helena Södergrens dans och till Anette Blombergs texter.
Även estetiska programmets danstreor använde sig av bibliotekets enorma fönster och började sin jazzinspirerade dans på utsidan ackompanjerad av bilarna som passerade där utanför på gatan. Och inne i den gemytliga värmen hade fler folk än stolar samlats.
Ulf Grönhagens härliga ljussättning ackompanjerade Towan Obrador som läste Ferlins "Barfotabarn i livet", Camilla Båges dans och Olof Gibsons flöjter.
Hela denna danceperformance där dans, musik och poesi bakades ihop till en härlig gräddbakelse, skapade en förtrollad kulturnatt där det var upp till var och en att lägga på de sista frukterna.
<span class='mr'>*</span>
På väg till kulturnattens själ passerades Åsa Ardin-Kedjas fackelupplysta utställning Laipides Eterni på Strandgatan. Det tyska paret som stod där undrade "när börjar festivalen?".
Tvärs över gatan, inne i Fornsalens bildstenshall, spelade Patrik Jakubowski klassisk gitarr. Varm och avslappnad stämning inför 50-talet människor som samlades till Barrios "Scoro da sallade". De fick även höra gitarrkompositioner av William Walton och Izac Albéniz.
I jakten på kulturnattens själ hittades bästa vattenhålet på Hedbergs bok- och musikkafé. Här blandades poesi, texter, musik och konst på ett smakfullt och opretentiöst sätt.
Under dagen och natten kunde man höra texter av såväl Christer Boberg som poetry slam-mästaren Emil Jensen, den senare korkade igen alla in- och utgångar till det lilla kaféet på ett effektivt sätt.
Emma Lindström och Bubbis Sandborg spelade och sjöng, liksom Ulf Hedberg själv med både Taube och Olle Adolphson till Fredrik Lönngrens bas. Folk fikade, lyssnade och umgicks, en och annan pustade ut från stressen ute på gatorna och här kunde man antingen se på Anette Blombergs målningar eller sluta ögonen för en stund med bara egna reflektioner. Kulturell gemenskap och en och annan kram i skenet från levande ljus.
Annika Bryn, halvnorsk stockholmska, var en ny författarröst som för första gången hördes på ön, hon har för övrigt hämtat en del av historien och miljön till kommande deckaren i Buttle.
Förra sommaren blev hon tvärförälskad i tystnaden på den gotländska landsbygden och sedan har hon återvänt flera gånger. I det litterära skapandet har hon bland annat inspirerats av en gravsten på Buttle kyrkogård, den vittnar om en gotländska som under knappa förhållanden på 1800-talet hann bli mor innan hon dog bara 14 år gammal.
Den historien har hon nu vävt samman med sin kvinnliga mordutredare som av tillfällighet springer på ett nutida mord under ett gotlandsbesök. Boken kommer nästa år, så till dess får vi låta nöja oss med debutdeckaren "Den sjätte natten" som kom ut i våras.
En riktigt bra kulturnatt skapas kanske av helheten och ett öppet sinne, där det ingår att inte bli irriterad av det faktum att man med nödvändighet tvingas missa det mesta av det enorma utbudet. Eller som det sägs i en känd reklamsnutt i teve "att få vara sig själv en stund".
Så jobbar vi med nyheter