Kultur är att växa - vad vill partierna?

Diskussion och debatt. Vackert så, eftersom kulturfrågorna normalt inte leder till några breda debatter eller ett folkets engagemang. Ligger i lä för vård, omsorg och jobb. I de interna kulturkretsarna kan debattens vågor gå nog så höga. Men få blir översköljda av dem.
Tack vare Skuggutredningen, som öppnade dammluckorna, har en ymnig debatt flödat ut. Då kom också hätska kommentarer i de stora drakarna, som grumliga stråk i vattnet. Nog finns det hopp om ett folkligt engagemang för kulturfrågor. Men då måste partierna lyfta in kulturen som en viktig politisk fråga.
I den 800-sidiga utredningen i tre delar finns mycket att hämta som kan föda debatt och samtal. Så är det ofta med statliga utredningar. Det görs ett gediget och ambitiöst hantverk. Fylligt bakgrundsmaterial som, i det här fallet, brett belyser kulturen och bygger på många samtal och kontakter runt om i landet, plus utlandsbesök där man fiskat upp information och erfarenhet.

Kvalitet?
Min egen upplevelse är, att ju mer jag tar del av utredningen desto intressantare blir den. Att utredningen får kritik för bristande konkretion i sina förslag och att en hel del förväntade lösningar saknas får snarast läggas på direktiven. Därifrån har lagts tre starka band på utredningen: ej parlamentarisk, kort utredningstid (18 månader), hålla sig inom befintliga kostnadsramar. Då blir det som det blir. Då kan kulturen få svårt att växa.
En fråga som redan väckt debatt är konstnärlig kvalitet. Det kvalitetskrav som hittills funnits i kulturpolitiken har utredningen plockat bort. Det kan diskuteras. Själv har jag viss förståelse för utredningens ställningstagande. Ett kvalitetskrav kan kollidera med konstens nödvändiga och viktiga frihet.
Vem skall vara smakdomare över konstnärlig kvalitet? Risken är att konstutövandet hålls kvar i trånga utrymmen där konsten aldrig kan eller skall trivas. Låt konsten flöda och växa fritt då kommer kvalitén. Dock betackar vi oss för sådana yttringar som ett par examensarbeten vid Konstfack nyligen visat upp.

Gotland?
Hur blir det med den närproducerade och närkonsumerade kulturen på Gotland?
Kulturnämnden har arbetet fram ett förslag till Kulturpolitiskt program för Gotlands kommun. Programmet är en på många sätt bra förklaring av mål och ambitioner. Särskilt den tydliga prioriteringen av kultur för barn och unga. Det är positivt för uppväxtmiljön och ger förebyggande resurser.
Skolan är ett område som borde utvecklas i programmet. "Skolan är den största kulturinstitutionen av alla" skriver Kulturutredningen. Stora resurser läggs in i skolsystemet från förskola till gymnasiet. Skolan blir en kulturförmedlare av rang.
Här finns anledning att tänka kreativt i samråd med elever och konstutövare. Ett bekymmer just nu är att Gymnasieutredningen vill stryka bort den estetiska verksamheten som ett obligatorium. Det måste stoppas.

Ett Kulturråd!
Konsulentverksamheten nämns inte, men lyfts i Kulturutredningen fram som en viktig regional funktion. Kultur och hälsa borde betonas liksom äldregenerationens behov.
Kulturutredningen slår fast att kulturupplevelser leder till ett bättre hälsotillstånd, till och med ökad livslängd. Vem vill inte ha god hälsa och leva länge? Kultur får oss att växa på alla ledder.
Kulturnämnden kan behöva öka på sin kompetens och förankring i sitt viktiga värv att utveckla kulturen på Gotland och inför stundande förhandlingar om den så kallade "Kulturportföljen". Ett "Kulturråd" knutet till nämnden borde därför övervägas. Ett råd som kan bestå av företrädare för konstarterna (musik, bildkonst, teater, dans), Författarcentrum (för att få internationella utblickar), hembygdsrörelsen (lokal förankring), studieförbund (amatörkultur), bibliotek (inte minst barnkultur), ungdomsrepresentant (med någon form av ungdomsgruppering bakom sig).
Gotlands Museum och Högskolan kan också vara aktuella. Ett kulturråd som får ett tydligt mandat och leds av kulturnämndens ordförande för att få tyngd. Alla företrädare i rådet bör ha förankring bakåt i organisationer och hos enskilda intresserade personer.
Med ett sådant råd kan förhandlingar om pengar i portföljens olika fack förberedas väl och bli framgångsrika. Inte minst kan kulturutbud och kulturbehov nå ut på ön än bättre än idag. Kulturnämnden kan inspireras och växa.

Ekonomiska resurser
Jag tvingas hittills i debatten konstatera, med viss förvåning, att ingen diskuterar pengar. Vad beror det på? Vill man inte? Eller är det så att de ekonomiska resurserna är tillräckliga, att neddragningar gladeligen accepteras av såväl partier som konstutövare och kulturkonsumenter?
Nej, knappast. Kultur måste få kosta, mer. Vi skall ju nu upp en division, enligt chefen Lars Danielsson. Då krävs nytänkande vad gäller kulturens resurser. Då kan den inte fortsätta att vara en budgetpost bland de andra, som ständigt utsätts för nedskärningar.
Kultur är inte jämförbart med samhällets kostnader för sjukvård, skola och omsorg. Dessa viktiga samhällsområden täcks av styrande lagstiftning. Kulturen gör det inte och därför finns anledning att tänka i andra banor.
Min lösning, som jag envist driver, är att sätta upp ett procentmål för kulturen. Två procent torde vara en rimlig nivå på Gotland att sträva mot. Då tillförs successivt resurser för att stärka upp allt från amatörkultur till Medeltidsveckan, från Gotlandsmusiken till Shakespeare-teater, för att nämna några exempel på viktiga verksamheter för gotlänningar och besökare.
I det kulturpolitiska programmet står att "Gotlands kommun ska säkra en långsiktig och hållbar ekonomisk ram för ett rikt kulturutbud på Gotland." Då gäller det att göra praktik av det.
Gotland kan växa, med kultur.

Vad vill partierna?
Dags alltså för de politiska partierna att tala om var de står och vad de vill med kulturpolitiken.
På riksplanet börjar det röra på sig. Kulturen är på väg att bli en valfråga, sägs det. Förmodligen dyker den upp redan under Almedalsveckan i sommar.
Då måste de lokala partiföreträdarna ha giltig biljett för att hoppa på tåget. Det har sagts att skiljelinjen vad gäller kultur som politikområde går mindre mellan partierna än inom partierna. Därmed torde det snarast behöva påbörjas interna diskussioner om kulturen.
Med den tyngd kulturen är på väg att få efter Kulturutredningen och Skuggutredningen väntar jag och många med mig, ivrigt på sju intressanta inlägg under våren från de politiska partierna på Gotland. Hur vill man att Gotland och dess innevånare skall växa med kultur?