Kultur och kaos
Det handlade om Kulturutredningen. Debattledaren, Alexandra Pascalidou, kändis i radio och teve, klev först upp på scenen och ropade: "Om någon säger något värdefullt om utredningen i kväll ska vi applådera!"
Jag har sällan sett en sådan sågning. Alla femton, från författaren Niklas Rådström och Uppsala stadsteaters vd Linus Tunström till gamle politikern och författarfondens ordförande Bengt Westerberg, sågade utredningen till nittio procent. Resten var artig välvilja. Westerberg och flera beskrev omorganisationen av kulturlivet som "ett kommande kaos".
Debatten handlade också om "konstnärlig kvalitet", om "kulturbyråkratins brist på kompetens", och om "nyttan med kultur i samhällslivet" (som alla var eniga om).
Att fråga någon om kultur är nyttigt i vårt samhälle är en allomfattande fråga som inte kräver ett preciserat svar. Svaret är givet. Ingen vill vara emot kultur.
Nyttig kultur
Länsteatern i Visby, Kulturföreningen Roxy eller Almedalsbiblioteket, exempelvis, är nyttig kultur. Men är, exempelvis, B-filmer nyttig kultur bara för att de är inspelade på Gotland? Frågor om kulturell nytta blir extremt svåra när omdömen om konstnärlig kvalitet måste preciseras.
Många jag känner bejakar Konsten om det gäller Selma Lagerlöf, Anders Zorn, Strindberg eller Ingmar Bergman. Ett fåtal vill hålla med om att den konceptuella samtidskonstens sociala kritik är konst. Den som tar avstånd från samtidskonstens har dock svårt att uttrycka vad den ogillar.
Motviljan kan bero på att samtidskonsten inte handlar om skicklighet med penslar och färg, eller att den är kopplad till kommers, eller kräver komplicerade verbala förklaringar, eller att den styrs av en konstelit.
Numera hör vi att konstkritik inte existerar längre, att litteraturkritiken är upplöst i kommersiell vilsenhet och att folkbildning i medierna tillhör forntiden. Det har, kort och gott, blivit svårt med tiden att precisera nyttan med kultur och konstnärlig kvalitet.
Inom den exklusiva samtidskonsten ser man gärna kvalitet som något symboliskt, kvalitet som en slags andlighet. Kvalitet är här inte, i bokstavlig mening, en fråga om bra eller dåligt. Ordet kvalitet kan i samtidskonsten användas om vad som helst, bara man tror i andlig mening.
Minerat område
Den nu allomfattande enigheten om kulturens självklara nytta i samhällslivet kräver att man är ödmjuk och håller med om den här nyttan. Den som är tvivlare eller har kritiska frågor måste vara försiktig om det gäller begrepp som konstnärlig kvalitet.
Kulturens nytta kan därför lätt liknas vid ett minerat område. För att kvalificera sig i kulturdebatten får man inte säga något negativt om det gäller statliga eller kommunala bidrag och vem som ska betala.
Själv kan jag inte utan vidare hålla med om kulturens nytta i samhällslivet - om jag inte samtidigt får uttrycka flera om och men. Det leder till att jag lätt hamnar i ett hörn.
Men, jag tror ändå inte att konst och kultur handlar om nytta. Den påstådda nyttan, som politikerna nu utrycker den, känns för mig såsom en fundamentalistisk tro, och fundamentalistisk tro är ofta enfaldig.
Så jobbar vi med nyheter