Kulturproducenternas levebröd
Min vän gick på Konstakademin i många år. Han är ledamot i Konstnärsklubben, världens äldsta levande i sitt slag, där alla stora svenska målare varit med - Ernst Josephson och Carl Larsson på 1800-talet - till vår tids kända namn som Peter Dahl och Kjartan Slettemark och många flera.
Min vän har ingen nämnvärd inkomst av konstproduktion utan han livnär sig på annat - såsom många kulturproducenter i vårt land.
-Vad vill Du betala, frågade han köparen i telefonen.
-Ja, några hundra - kanske en tusenlapp, svarade köparen .
Min vän konstnären kände sig förvirrad. Men trots sin medfödda blygsamhet lyckades han svara:
-Vet Du att rörmokaren tar nära en tusenlapp för att sätta in en packning i min vattenkran - samma sak är det med snickaren som kom för att sätta upp en hylla i min betongvägg
Och min vän fortsatte:
-Jag åker minst tre gånger till motivet där jag ska måla en tavla - om jag skulle ta ut jämförelsevis samma arbetstidskostnad som rörmokaren och snickaren, då blir det minst tio tusen för en tavla.
Det blev inget köp.
*
En ny studie här på Gotland beräknar att drygt åtta hundra personer arbetar med kulturproduktion. I olika konferenser och möten här på ön sägs det nu att alla som producerar kultur skulle få det bättre om de utser sig själva till entreprenörer och företagare. Det skulle öka deras produktivitet och självkänsla.
Med min vän som exempel - så bör han öka sin produktivitet med tusen procent eller tio gånger genom att bli entreprenör och företagare - om han utgår från det han sa om värdet på sitt arbete - i jämförelsen med rörmokaren och snickaren.
Det här är tankespöken och verbalt nonsens som låter bra i munnen på kulturbyråkrater i kongresshallar.
Arbetsmarknadsstyrelsen har publicerat en prognos för kulturarbetsmarknaden. Den är läsvärd - liksom EU:s tidigare rapport över kulturens produktivitet.
Arbetsmarknadsstyrelsen studie säger att drygt 80000 personer arbetar i kulturbranscherna i Sverige. Deras inkomster och del i bruttonationalprodukten kan beräknas till mindre än en halv procent.
*
Konstnärernas riksorganisation säger att cirka 7000 personer är bild- och formkonstnärer. Medelinkomsten för dem kan uppskattas till 150000 kronor per år. Av den inkomsten är endast 25000 kronor av konstnärlig produktion, enligt uppskattning.
Om bara de 7000 bild- och formkonstnärerna kunde öka sina inkomster av rent konstnärlig produktion, såsom min vän konstnären förklarade i telefon, så skulle det öka inkomsterna för den gruppen från 175 miljoner till 2 miljarder kronor.
Om samma räknesätt förs över till författare, dansare, skådespelare, musiker - samtliga drygt 80000 personer inom kulturarbetsmarknaden, enligt AMS:s definition, så skulle det öka Sveriges bruttonationalprodukt avsevärt. Målet kunde vara en procent av BNP. Det är en hisnande tanke som kräver minst en kulturrevolution!
Kulturbyråkraterna populistiska önskemål att kulturproducenterna ska bli entreprenörer och företagare är nonsens om man inte säger något begripligt om inkomsterna.
Så jobbar vi med nyheter