Kulturradikala och kulturkoftor

Långt in på 1980-talet hördes ofta frågan: Varför ska kulturvänstern bestämma vad jag ska se och höra och läsa? Numera har kulturvänsterns skara minskat och de som säger något är bara en och annan veteran som inte gett upp.
Idag används ordet "kultur" när det passar. Ordet "kultur" dyker upp i allt - från att samla på gamla godisförpackningar till att gå på en konsert på Operan.
Kulturen har också blivit en del av konsumtionssamhället och en debatt har blossat upp där några debattörer menar att kulturen ska klara sig själv utan stöd och stipendier och anpassa sig till "marknaden" och bära sina egna kostnader - annars kan vi gott klara oss utan kultur.
Kulturen har också blivit en del av turismen. Ekonomin i turistnäringen växer och växer med välståndet och här på Gotland syns tydligt att praktiskt taget all kultur har en stark koppling till turistnäringen.
Att köpa dyra märkesvaror och kläder har också blivit kultur om man följer debatten som pågår i medierna just nu.

*
Ute på Fårö mötte jag tidigare om åren många kulturradikala personligheter. Men även här har de blivit mer och mer sällsynta. En dag kom en av dessa veteraner från 1960-talet förbi min dörr. Han var en gång riksbekant för sina kulturradikala artiklar i de stora dagstidningarna och han medverkade i teve.
- Vad gör Du nuförtiden - eftersom man inte hör Dig i kulturdebatten längre? frågade jag.
Han gav först en elegant inledning på frågan men sedan kom svaret:
- Jag har slutat helt och tittar bara på fåglar - jag brinner för att observera fåglar och inget annat.
Jag önskade den tidigare kulturradikale lycka till och han vandrade iväg med sin stora tubkikare bort mot Fårö fyr.

*
Finns det då ingen riktigt kulturradikal rörelse i vår tid? Jo, kanske. Den franske filosofen Jacques Ranciére har väckt uppmärksamhet genom att propagera för att vi måste ändra helt och hållet på publikens passiva deltagande i kulturen. Det är där vi står nu säger han. Ranciére menar att publikens passiva deltagande i kulturella och mediala händelser är av ondo. Han säger att publiken eller åskådarna måste aktivt delta i kulturella evenemang, antingen det är bildkonst, musik eller teater. Åskådarnas passivitet gör att all kultur blir mer och mer bara spektakel. Åskådarna deltar inte utan är som en dyrkande religiös massa som bara stirrar och lyssnar. Allt det här är djupt odemokratiskt och diskriminerande, menar Jacques Ranciére.
Det mest radikala i Ranciéres budskap är att han säger att en person som har ett monotont arbete, långt utanför finkulturens lokaler, faktiskt kan bidra med värdefulla kunskaper och aktivt deltagande - om vi bara bestämde oss för att rasera barriärerna mellan kulturens aktörer och åskådarna.
Ranciére tänker sig också att kultur och samhällspolitik styrs av exakt samma estetik, men att kulturen just nu står och stampar och väntar, men inte vet på vad.
Jacques Ranciére har skrivit en bok, "The Ignorant Schoolmaster". Den kom redan 1987 men debatteras nu livligt på internationella kulturseminarier om konst, musik, film och teater.