Kuppmakarna var nära att skriva historia

ATTENTATET mot Adolf Hitler i juli 1944 och planerna på en efterföljande statskupp mot nazistregimen av den militära motståndsrörelsen i Tyskland är förbluffande okänd för den stora allmänheten. Som om det inte riktigt funnits plats för heroiska tyskar i den svartvita historieskrivningen om andra världskriget och nazismen.
Men man förstår att historien är oemotståndlig för Tom Cruise. Attentatsmannen Claus von Stauffenberg var tjusig, adlig, dekorerad militär, bildskön, en engagerad familjefar och dessutom handikappad. Som gjord för ett Hollywoodporträtt, för en Oscar. Och det är problemet med den här filmen.
Cruise och regissören Bryan Singer kan inte stå emot frestelsen, de tar en tysk hjälte och gör honom till en amerikaniserad Disneyfigur. Det är ovärdigt och man förstår att många tyskar kritiserat filmen och försökt stoppa Singer från att filma i Berlin.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att det är en fantastisk historia och att den berättas flyhänt. Slutet på kuppförsöket är välkänt, men det är historiskt belagt att kuppmakarna faktiskt var nära att lyckas och när det är dags för den stora slutfighten i centrala Berlin sitter man som på nålar.
Insatserna är enorma för de inblandade. Antingen tar de makten eller så hamnar de upphängda i pianotråd i en gränd. Och först här, i slutet av filmen, behandlar Singer och Cruise sitt material med värdighet. Tänk om de gjort det hela vägen.