Kvinnan som slutade le
Margareta Strömstedt vet precis när hon slutade le så där kvinnligt, för att behaga.
Han sade ingenting efteråt heller. Det var först två år senare, efter en omtumlande bilolycka på en väg vid norra Ishavet, som de såg varandra på nytt och började prata.Verkligen prata.
Margareta Strömstedts bok "Natten innan de hängde Ruth Ellis" är en av höstens modigaste och starkaste. 75 år gammal, men inte riktigt stor än, inte riktigt vuxen, lyfter hon upp sina undanstoppade och skamliga minnen när hon utan att förlora sin integritet eller bli sentimentalt jolmig försöker få ihop sitt livs pussel.
Den där dagen i bilen hade de varit på besök hos en kollega till hennes man. Samtalet var ytligt, någonting var fel. När det till sist brast för kvinnan i familjen; de skulle skiljas, började ett nytt samtal. Männen, som befann sig på känslomässigt minerad mark, blev allt tystare.
Hennes man teg i bilen därifrån, på hotellet, när de började åka hemåt. Det var då skriket kom, i raseri över att mannen hade den makten och att hon brukat be om förlåtelse. Så många gånger.
*
Margareta lärde sig tidigt att vara en snäll flicka som tog ansvar och log lugnande mot sin far predikanten, den store trygge mannen som hade det jobbigt ändå med sin skrikande hysteriska hustru.
När hon lärde känna Poeten som sen blev Kulturskribent och ännu senare Chefredaktör fortsatte hon att vara värd kärlek, att vara en duktig husmor och mamma i höghuset i den nybyggda Stockholmsförorten Hagsätra. Nästan alltid. För hon hade ju denna inre splittring - men jag då? - och sin svartsjukedemon. Hon ville också skriva, hon ville också föra spännande samtal med författare och skribenter på fest, inte bara vara kvinnan i nätstrumpor och urringat.
Berättelserna handlar ofta om att stå vid sidan av med sina upplevelser. När sonen föds efter fem långa år av väntan på barn har han en stor svulst på halsen och tas ifrån henne medan hon själv skjuts in på en mörk sal där en gammal kvinna snarkar och hon måste fråga: Är jag på BB?
Sonen har en mycket ovanlig form av blodcancer och skärs upp från öra till öra och det tar lång tid innan hon vågar se att han verkligen sprattlar av liv.
Natten innan de ska hänga Ruth Ellis är de i London där hennes man korren hoppas på en sista intervju med den dödsdömda medan hon själv blir berusad på vermouth i ett mörkt rum tillsammans med en förtvivlad och utfluten hotellvärdinna som sörjer sitt eget liv.
*
Hon berättar om hur hon försökte stoppa undan brodern som begick självmord, platta till honom och sätta honom inom glas och ram. Hur hon följde efter människor för att försöka smyga åt sig en bit av deras liv. När Ulla Höglund mördades i Södertälje 1970 gjorde tidningarna affär av hon gått ut i nerkippade skor och därmed hade någon sorts tvivelaktig status.
Samma natt hade hon själv oövertänkt och i ett anfall av vårlängtan gett sig ut längs Djurgårdsbrunnskanalen och plötsligt insett att hon var helt naken under den gröna poplinkappan. På fötterna: slitna träskor.
Margareta Strömstedt skriver om det hemliga, det svåra och det plågsamma, så att det känns som ett stort förtroende.
De - hon och han - har levt tillsammans i mer än femtio år och de har lärt sig att de är varandras människor. Men det har inte varit enkelt.
Så jobbar vi med nyheter