ohan Arvidsson berättar att det som finns skrivet om Visbys kyrkogårdar är spridda dokument och uppsatser där de intresserade kan hämta både nya och gamla uppgifter och fakta.
- Men någon samlad information eller en hel bok om kyrkogårdarna har inte funnits förrän nu, säger Johan Arvidsson, författare till den nya boken "Bland ringkors och murgröna - en bok om Visbys kyrkogårdar".
Kyrkogårdskonferens
Det har förts en diskussion inom kyrkogårdsförvaltningen under flera år om behovet av en samlande skrift.
- Att den blivit klar just nu beror också på den nationella kyrkogårdskonferens som arrangeras i Visby den 3-5 september där 350 kyrkogårdschefer, förtroendevalda och antikvarier ska diskutera "Kyrkogårdarnas kulturmiljö", berättar Johan Arvidsson.
Men boken har också till syfte att väcka intresse för historien, växterna och kyrkogården som en plats att vistas i.
Historia under 200 år
I den nya boken tecknas historien om Visbys kyrkogårdshistoria under de senaste 200 åren, då man upphörde med att begrava i och runt domkyrkan, framför allt av hygieniska skäl.
Visby hade då en befolkning runt 4 000 personer och det krävdes ett helt annat utrymme för själva kyrkogården.
Begravningskapell
Östra kyrkogården anlades 1830 med en allé från Söderport ut till den nya begravningsplatsen. Men det dröjde bara 40 år innan det var dags att anlägga ännu en kyrkogård, den södra som byggdes alldeles bredvid och då passade man även på att även bygga ett begravningskapell mellan de båda kyrkogårdarna.
1916 anlades Visby Norra kyrkogård norr om lasarettet, som sedan byggts ut i etapper. 1967 byggdes Allhelgonakapellet och det finns ännu lite plats norrut.
- Men framför allt har vi bättre kontroll och kan använda och återanvända de olika gravplatserna, kyrkogårdskvarteren och minneslundarna på ett annat sätt, säger Johan Arvidsson.
Träd och växtlighet
Som landskapsarkitekt och numera kyrkogårdsingenjör har Johan Arvidsson ett stort intresse för träden och växtligheten på kyrkogårdarna.
- Lönnar och lindar, varvat med kastanj, är de vanligaste träden. Redan när de nya kyrkogårdarna anlades hade man en uppfattning om trädens renande krafter och några av de ursprungliga träden finns ännu kvar även om huvuddelen av träden har planterats om.
Mest utrymme i boken har dock själva gravarna, gravvårdarna med sina titlar, symboler och inskriptioner om de personer som vilar här.
- Jag har noterat att titlar på gravstenarna åter börjar användas, även om det var mycket vanligare förr, säger Johan Arvidsson.
Och visst blir det mera spännande att vandra runt på kyrkogårdarna när man kan läsa om häradsskrifvare, överfältsveterinärer, trotjänarinnor och gördelmakare.
- Framför allt finns många spännande titlar som knyter an till rättsväsendet och militären, berättar Johan Arvidsson.
Kulturpersonligheter
En stor och avslutande del av boken består av en kyrkogårdsvandring där vi får möta ett flertal av de kulturpersonligheter och tidiga kändisar som döljer sig bakom de större och mera monumentala gravvårdarna.
Mäktigast av dem alla är systrarna Häggs gravplats på Östra kyrkogården, Johanna och Wictorine som blev djurens ambassadörer. De lyckades bygga upp en omfattande djurskyddsorganisation och sprida medvetenhet hos allmogen för att värna djurens bästa.
På östra kyrkogården kan vi följa kända namn i spåren som Kinberg, Ekman, Lithberg och Säve och på Södra kyrkogården Hägg, Wennersten och Alyhr.
När det gäller Norra kyrkogården kan vi hitta bland andra Masse Klintberg och Friedrich Mehler.
Ett klassicistiskt monument på fyra pelare, det enda i sitt slag på Gotland, är familjen Marelius familjegrav på Södra kyrkogården.
Det är en vacker och till synes uttömmande bok om tre oaser i Visby där historiens vingslag och levnadsöden når alla som vandrar omkring eller bara kommit dit för att minnas sina egna.
En stor samling vackra fotografier av Åsa Höjer förhöjer intrycket och det är även hon som gett boken sin vackra form.