Jävla tur LM finns" hette ett gotländskt teaterprojekt som producerades i slutet av 1970-talet. Paxteatern/Nya Teatern, som var embryot till dagens Länsteater på Gotland, stod för iscensättningen och hade engagerat författaren Torbjörn Säfve att skriva manus och regissera.
Föreställningen, med alla sina brister, beskrev vad ett företag är berett att göra med ett samhälle och de anställda - socialt och ekonomiskt. Pjäsen blev sann två gånger om, först när Ericson och sedan även Flextronics tömde lokalerna.
Största satsning
I dag står "Flextronicshuset" som ett monument över att något nytt företag av den kalibern aldrig mera kommer att sysselsätta ett tusental gotlänningar. Men samtidigt som det var slutet på en epok blev det början till en ny.
Med facit i hand om de sedan länge tomma fabrikslokalerna tar Länsteatern på Gotlands vid och gör sin största satsning någonsin, musikalen "Allt eller inget", i samarbete med Gotlandsmusiken och Gotlands Musikalkompani.
Spåren av den forna produktionen är djupt etsad i golv, tak och väggar - när den stora ensemblen med skådespelare, musiker och dansare berättar hur det gick för dem som blev av med jobbet.
Homogen ensemble
Det skulle kunna bli en mycket dyster historia, men "Allt eller inget", som bygger på den engelska filmen med samma namn, är en musikal med glimten i ögat och en stor portion humor om ett gäng arbetslösa fabriksarbetare som hittar sitt alldeles eget sätt att tjäna sin försörjning och skapa självrespekt, men utan att släppa svärtan och det ständigt närvarande allvaret.
Regissören Sofia Ahlin Schwanbom har lyckats med sin svåra uppgift att skapa en homogen ensemble av vitt skilda förmågor. Länsteaterns professionella skådespelare tillsammans med studerande och unga amatörer i Musikalkompaniet, där alla bidrar och gör föreställningen gränslös, och dessutom gränslöst bra.
Joel Zerpe och Fredrik Wahlgren som skolats i Musikalkompaniet fungerar utmärkt tillsammans med de betydligt mera rutinerade huvudrollsinnehavarna Andreas Nilsson och Jan Åström med sin mäktiga bluesröst, både vad gäller skådespeleri och sånginsatser.
Väsentlig roll
Historien vävs av de manliga karaktärerna men hämtar sin näring i relationen till de kvinnliga - fruar, älskarinnor och mödrar - samt en son som spelar en väsentlig roll.
Annelie Roswall gör debut på Länsteatern och hennes duett med Malin Karlsson var en av premiärföreställningens sjungna pärlor. Allt Lena Bogegård tar i blir guld, inte minst som bedagad striptease-pianist.
Utsökt scenografi
Det är svårt att framhålla någon på scenen före alla andra, utom scenografen Sören Brunes. Utan hans blick för denna speciella och väl valda spelplats och förmåga att skapa scenografiskt nytänkande, är det inte säkert att den här föreställningen blivit den succé som den blev i fredags kväll.
Publiken imponerades och njöt, skrattade hela vägen hem och kommer att uppmana varenda kotte de känner att ta sig till Flextronicshuset för att se den här musikalen.
Det gör jag också - missa för allt i världen inte denna möjlighet att se Länsteaterns skådespelare i hela sin härlighet, lyssna till Gotlandsmusikens duktiga musiker, imponeras av alla duktiga musikalungdomar i ett sammanhang som bara kan beskrivas på ett sätt - det här är en föreställning man blir riktig, riktigt glad av!