Ett kulturbråk har seglat upp i kölvattnet av Länsteaterns program för spelåret, som man presenterade i måndags. Susanne Jaresand som är konstnärlig ledare för Gotlands dansutbildning var där och hon reagerade starkt på vad hon upplevde som mossiga värderingar.
Framför allt handlar det om hur teaterchefen Thomas Sundström beskrev den nya tjejen i klassen i ungdomspjäsen "Ekvationer, bråk och andra relationer" som ska spelas för de gotländska åttondeklassarna.
- Jag tycker att vi lever i en värld som är mer upplyst än att allt ska handla om att objektifiera kvinnor. Jag tycker det är så trist att Thomas Sundström beskriver tjejen i ungdomspjäsen som lång, blond och yppig och med långa ögonfransar som hon viftar med. Det känns så gammaldags att man inte tror det är sant, säger Susanne Jaresand.
Tycker du att Länsteatern borde reflektera mer över genusfrågor?
- Ja, man måste öppna ögonen för var den samhälleliga diskussionen befinner sig. Särskilt när det riktar sig till ungdomar. Teatern har ju en förmåga att synliggöra saker i samhället och ge kraften att förändra dem.
Hon tycker också att Länsteaterns program lider brist på de större perspektiven.
- Vi måste blicka ut över horisonten och se vad som händer i världen. Det finns ju väldigt mycket spännande dramatik som handlar om mer allmängiltiga frågor, jag tycker det är synd att det är så mycket som bara ska röra sig på Gotland.
Thomas Sundström tycker att det är bra att det finns en diskussion om vad teatern ska göra. Men han menar att Susanne Jaresand har missuppfattat budskapet i pjäsen "Ekvationer, bråk och andra relationer".
- Vi på Länsteatern gör vårt bästa för att göra något angeläget för alla publikgrupper, ungdomar, äldre, barn och så vidare. Ungdomspjäsen som Susanne Jaresand tar upp handlar just om att det finns andra värden i livet. Pjäsen leder fram till en annan insikt än det här ytliga.
- Om Susanne Jaresand uppfattar det som att det är någon sorts amerikanska collegeideal som förmedlas så är det helt fel. Vi står nog på samma sida i den här frågan, hon och jag.
Angående kritiken om att programmet är för Gotlandscentrerat menar Thomas Sundström att man måste utgå från den plats man befinner sig på.
- Vi är ju på Gotland. Jag brukar säga att Gotland inte är hela världen, men hela världen finns på Gotland. Gotland består av människor från hela världen. Dancing on the ringmur, som jag har skrivit, handlar om två ungdomar där den ene är från Somalia och den andre från Irak.