När Laris Strunke ställer ut är det storslaget och dessutom svårslaget när han visar fem decennier av sitt måleri.
Så är fallet i utställningen på Körsbärsgårdens konsthall i Sundre med vernissage denna tisdag klockan två.
Då visar Laris Strunke sin utställning och han finns även på plats på lördag vid samma tid.
Sedan drygt 50 år tillbaka är Laris Strunke sommargotlänning. Nu visar han sitt måleri, både återblickande och samtida, med motiv och inspiration hämtad från Gotland.
I sin konst tolkar han landskap och byggnation i en pendelrörelse mellan närvaro och frånvaro, yta och rum, med känsla för färg och form.
- I början av min gotlandsvistelse handlade alla mina målningar om vägen till havet, berättar han och pekar på ett litet verk av tidigt datum.
Vägen till havet, en geometriskt formad sträcka som klädd i kadmiumrött som dansar fram genom landskapet mot ett litet coelinblått vattenblänk, är också titeln på en målning som finns med i utställning
- Så kom en vändpunkt, säger han och förklarar hur geometriska former och extatisk färg övergick i ett mer återhållet måleri.
Det var 1969 då han fann sitt Stymnes i Sproge. Det var ett hus i förfall, men med en själ som talade till honom.
Genom åren har huset inspirerat honom till målningar. Här visas en svit med motiv hämtat från salen där han har sitt gotländska arbetsrum, med former i olika faser av upplösning och olika färg.
- Förändringen sker i målningen säger Laris Strunke och förklarar verkligheten bakom geometrin med kvadrater av ett slagbord och rektangeln av skivan som han målar på. Jag ser det som rum i huvudet, kanske anas en rymdkänsla, säger han.
Den gamla byggnadens trappa i olika gestaltning är ett återkommande betydelsebärande element i många av hans målningar.
Hans anslag genom åren är tydligt med en omisskännlig kurvatur med allt mer upplöst form och färg
Det senaste exemplet är ett motiv från Fårö med rektanglar som reflexer av ljus och skugga med spår av murar med öppning mot en kakelugn.
- Jag påverkas av verkligheten, men kopierar den inte utan målar min egen, slår han fast och stannar upp vid målningen från maj 2012.