Lättsamt om två tungviktare

Tyskarna är inte kända för att ta lätt på saker och ting. Många stora lärde har de haft. Folket har fått lära sig att sådana ska man behandla med vördnad och respekt. Säg "Kultur" och tysken står i givakt - så har det varit. Men tiderna ändras.
Unge Daniel Kehlmanns lilla roman "Världens mått" har blivit något av en kioskvältare i Tyskland. Förlaget skryter med att denna bestseller nu ska översättas till 35 språk. Populariteten hemma i Tyskland kan förklaras med att Kehlmann på ett så att säga otyskt sätt framställt två tyska lärdomsgiganter: upptäcktsresanden Alexander von Humboldt och matematikern Carl Friedrich Gauss.
Romanen lägger ett dråpligt vardagsperspektiv på de bägge gubbarna. Författaren visar inte den minsta vördnad för de två storheterna, ett "otyskt" angreppssätt. Och som alltså säljer i dagens Tyskland. Tilläggas bör att den betydande mängd lärdomsgods författaren ändå smyger in, såvitt jag kan bedöma, är synnerligen korrekt.

*
Gauss var kanske världens störste matematiker. Ännu större än samtiden visste, eftersom den tillbakadragne kammarlärde avstod från att publicera många av sina viktigaste rön. Tidigt visade han hur man skulle konstruera en 17-hörning med passare och linjal - jag hoppas läsaren förstår vikten av detta. Tanken om rummets krökning förebådade Einstein.
Kehlmanns roman börjar med att gubben Gauss 1828 ytterst motvilligt låter sig släpas iväg ända till Berlin där världmannen och karriäristen von Humboldt prompt vill låta hylla sin genikollega. I sitt sällskap har Gauss sonen Eugen vars "dumhet" han föraktar. I sin egocentricitet låter han Eugen försvinna i storstadsdjungeln.
von Humboldt hade tagit "världens mått" på ett betydligt mer handfast sätt än teoretikern Gauss. Synnerligen arbetsam reste han runt i den värld som ännu var okänd, exempelvis Amazonas, ständigt observerande, mätande och samlande. Till skillnad från Gauss publicerade han sig alldeles oerhört, band efter band fyllda med fakta. 8000 brev hanns också med. Över 3000 växter upptäcktes och katalogiserades. Han ses som en föregångare till Darwin.

*
Mötet mellan de två lärde blir tragikomiskt. De bägge pionjärerna för det tyska vetenskapssamhället talar helt förbi varandra. von Humboldt begriper inte ett dyft av de teorier Gauss talar om. Och Gauss gör helt bort sig i salongerna. Till slut ertappar han sig själv med att nästan längta hem till hustrun som han också föraktar.
Med lätt hand målas det tyska förtrycket upp i form av den allestädes närvarande tyske poliskonstapeln. Saknar en undersåte pass som naturligtvis Gauss gjorde eller säger man något radikalt ges ingen pardon. Då spelar det ingen roll att man är lärdomsgigant eller är inbjuden av kungen.
De här bägge farbröderna vågade nämligen till skillnad från så många av sina lärda efterföljare något kritisera överheten. Franska revolutionen hade uppenbarligen lossat tungans band på de tyska småstaternas forskarbegåvningar. Lite löjliga, lite frispråkiga.
Naturligtvis kan romanen också läsas som ren underhållning. En god sådan.