Lee Hazlewood vill sprida sin aska på sitt kära Gotland

Lee Hazlewood är döende i njurcancer. Snart drar han på sig sina boots för den sista vandringen och den vandringen vill han avsluta på Gotland. I New York Times avslöjar han i en intervju att han efter kremeringen vill han ha sin aska strödd på Gotland - ön mitt i Östersjön där han gjort flera filmer tillsammans med Torbjörn Axelman och ön där han skrivit några av sina bästa låtar.
Gotland har blivit en älskad plats i hans liv sedan han började sitt samarbete med Torbjörn Axelman för 38 år sedan.
Lee Hazlewood gör sig nu redo för att dö. Han har skänkt sina guld- och platinaskivor och Nancy Sinatra har naturligtvis fått "These boots are made for walking", en av hans mest kända låtar. Han har gift sig med sin sambo Jeane Kelley vid en drive in-ceremoni i Las Vegas och han har spelat in och gett ut ett sista album, "Cake or death", titeln är en gest till favoritkomikern Eddie Izzard som myntade frasen "dressed to kill".
På den sista plattan är Lee Hazlewoods basröst mörkare än någonsin. Lasse Samuelsson har arrangerat, Ann-Kristin Hedmark sjunger duett och Björn J:son Lindh spelar flöjt.
- Jag har adopterat Sverige även om jag inte är säker på om Sverige adopterat mig, säger han i en intervju i Svenska Dagbladet strax före senaste nyåret.

*
Stort under hans långa karriär som filmare, skådespelare, sångare och skivartist har alltså varit Sverige i allmänhet och Gotland i synnerhet. Här på ön spelade han in flera av sina filmer med producenten och regissören Torbjörn Axelman, bland annat "Cowboy in Sweden" 1970 och "A House Safe For Tigers" (Må vårt hus förskonas mot tigrar) 1975.
1970 släppte han också albumet med musiken ur musikalfilmen "A Cowboy in Sweden" med låtar som "No train to Stockholm" och "Vem kan segla förutan vind". Den senare var en duett med Nina Lizell och låg även på Svensktoppen. Dessutom gav han ut "The Stockholm kid live at Berns" 1974. Ett par år senare uppträdde han med Lill Lindfors, som han tyckte var en underbar sångerska, i tv-specialen "Not so very important people", som vann pris i Montreux.

*
Det var vid Själsö han fann sin själs frid så många gånger under sin karriär. På en av sina skivor sjunger han låten "Soul´s island" och den titeln är en direkt omskrivning av Själsö och de stunder han haft där.
Senast han var på Gotland var midsommar 2003 i samband med en europaturné som dock aldrig gästade Sverige.
- Jag älskar när solen skiner här på ön, sa han till GT:s Mikael Carlsson vid en intervju på Strand hotell.
Den gången hade han stora planer på att ge ytterligare en sommarkonsert på Gotland 2004. Så blev det nu inte och nu har sjukdomen satt punkt för hans karriär som artist.
Hans sista stora kamp blir att få uppleva sin 78-årsdag i juli - han gör det med ett ständigt leende på läpparna och en sund inställning till sin sista tid.
Men får han igenom sin sista vilja, så blir det alltså ett sista och slutgiltigt besök för att stanna för evigt på Gotland.