Lennart Åberg spelade Lars Gullin med känsla och värme
Jazzklubbspremiären i torsdags kväll innehöll många utvikningar.
Linn Klintberg hedrade Esbjörn Svenssons minne med hans egen tonsättning av Lina Nybergs text "Waltz för the lonely ones".
Foto: Tommy Söderlund
Esbjörn Svensson gav sin sista konsert i Visby i samband med jazzklubbens våravslutning i maj. Det blev en konsert full av liv och Örjan Klintberg berättade i torsdags kväll om den framtidstro han hade och den betydelse som jazzkvällarna under 20 år fått för både denne eminente pianist liksom för visbypubliken som alltid återkommit för att lyssna.
Nu får vi glädjas över minnena och över den låt som Linn Klintberg sjöng tillsammans med Visby Jazztrio för att hedra Esbjörn Svenssons minne. Esbjörns tonsättning av Lina Nybergs text "Waltz for the lonely ones". Det blev långa hedrande applåder från publiken för den fina tolkningen.
*
Lennart Åberg var både stolt och hedrad över årets Gullinpris som började delas ut redan den 7 juli då kommunen prisade honom i Sanda kyrka.
- Det kändes verkligen hedrande och så har jag passat på att lyssna lite extra på denne musiker som jag samarbetade en del med under 1970-talet, fram till Lars Gullins död 1976, förklarade Lennart Åberg i torsdags kväll.
Han mindes särskilt att han också medverkade under sonen Peter Gullins debut strax efter Lars död och det barytonsound som sonen ärvt av sin far.
- Det var kusligt likt.
- Lars Gullin stod över alla de solister som framträdde på 1950-talet. Han hade glänsande harmonier och var mera rytmisk än någon annan saxofonist. Han var helt i klass med Stan Getz och Gerry Mulligan upptäckte jag när jag under sommaren specialstuderade hans musikaliska arv, berättar Lennart Åberg.
- Ja, jävlar så bra det var, en helhet som var enorm med massor av häftiga detaljer.
*
Kvällens konsert blev en blandning av Lars Gullins musik och Lennart Åbergs egna kompositioner. Det blev också en debut för Visby storbands nye pianist, Jean-Simon Maurin, som gjorde sina första bejublade solon på gotländsk mark.
Under kvällen fick vi också bevis för Lars Gullins egna ord om Lennart Åberg: "det finns ingen som spelar sopransax som du!". Inte minst under några låtar tillsammans med storbandets Bernt Eklund som hängde på sig en barytonsax när de tillsammans spelade Gullins klassiker "Lars meets Jeff" som här naturligtvis döptes om till "Lennart meets Bernt".
*
Vi kunde bara instämma med landshövding Marianne Samuelsson när hon överräckte check och blommor och passade på att få sig en kram: "enkelt att konstatera varför han får det här priset - han är ju skitbra!".
Detta var inte den mest besökta av jazzklubbskvällar, men utvecklades till en stor musikalisk upplevelse, inte minst genom storbandets försorg. Det är så lätt att ta dessa ruggigt bra musiker för givet här hemma, men med Gullins musik på repertoaren, "Ma", "Fedja" och ytterligare några stycken ur musiken till Bo Widerbergs "Kvarteret Oron", så blev det sammantaget en mycket varm och vacker kväll på Munkkällaren.
Så jobbar vi med nyheter