Lennart Persson In memoriam

Lennart Persson är död.
I tisdags morse fick jag den hemska nyheten via epost, och hugget i magen var lika ögonblickligt som smärtsamt. Jag visste att Lennart var sjuk, men inte så sjuk att han skulle gå och dö. Död. Borta. Svensk musikjournalistiks fader är borta. Hans kamp mot cancern hann knappt börja förrän den var över. Cancerjäveln vann på knockout i första ronden och tomrummet efter Lennart Persson är ett svart hål hos oss svenska musikälskare som växt upp med hans ödmjuka kunskapsregn som strilat över oss under fyra decennier. Lennart Persson var facit på alla popfrågor som någonsin skrivits.

1976-77 exploderade punken. Jag var femton år och tidningen Larm var bibeln vi läste. Lennart Persson recenserade obskyra singlar, gjorde djupanalyser av artister och låtar, men framförallt lärde han oss älska de små detaljer som skapade helheten. Mitt personliga intresse för skivbolaget Stiff Records bottnar naturligtvis i det Lennart Persson och Bengt Lander skrev. Läste man en positiv artikel om en skiva visste man att den var värd att lägga sura sommarjobbspengar på. Tveklöst.

Jag glömmer aldrig hans recension av Dave Edmunds’ LP "Tracks On Wax 4" 1978. Den löd kort och gott:
Dave Edmunds
"Tracks On Wax 4"
Köp.
Lennart Persson

Lennart Persson älskade bra musik. Och bra musik för honom hade inte ett skit med hur produktionen var gjord, inte heller vilken genre låten placerats i. En bra låt är en bra låt är en bra låt, svårare än så är det inte. Soul, pubrock, new wave eller blues kvittar. Bara det är äkta.
Eftersom jag på senare år tillbringat många julhelger i Skåne, var en av julens höjdpunkter för mig att slinka in på Musik & Konst (Lennarts skivbutik i Malmö) och hänga. Vi bytte Stiff-anekdoter och jag fick även tillträde till singelarkivet där jag hittat ett och annat guldkorn till den egna samlingen. Avslutningsvis brukade jag fråga efter årets bästa plattor och sen var plånboken tömd. Men julen var räddad. Varje år.

När jag senast var i London träffade jag Will Birch. En legend i pubrock-kretsar. När han hörde att jag från Sverige var hans första fråga; "Känner du Lennart Persson?". Jag var stolt när jag lovade framföra en hälsning. Lennarts kunskap och vetgirighet var känd långt utanför Sveriges gränser.

Lennart Persson är död. Han blev 58 år. Jag kan bara instämma i följande citat från hans lärjunge Jan Gradvall:
"Ingen artist har betytt så mycket för mitt musiklyssnande som Lennart Persson".
Min fasta övertygelse är att Lennart Persson just nu intervjuar Elmore James i den vackraste av rockhimlar.