Har Libyen en verklig demokratisk chans? Den som vill veta mer bör läsa Hernbäck-Johnsons konkreta och lättlästa bok om landet.
Sex miljoner människor utslängda i ett oändligt ökenhav men med enorma oljetillgångar. De förklarar varför Ghaddafi kunde klamra sig fast vid makten så länge.
Redan 1969 tog den då 27-årige "översten" makten genom en militärkupp. En arabisk-muslimsk "socialism" skulle införas med sharialagar.
Ghadafi försökte förklara i "Gröna boken". Inga statsorgan behövdes. Folket skulle styra landet direkt genom "Folkkongresser".
Författarna: "Vi träffade aldrig någon som brukade gå dit."
Allt bestämdes ändå uppifrån.
Fri företagsamhet förbjöds. Alla skulle jobba - läs slöa - i den offentliga sektorn.
Ekonomin brakade ihop. Men väldiga satsningar på sjukvård och utbildning gjordes för alla.
Äventyrlig utrikespolitik
Samtidigt fortsatte det gamla vanliga kvinnoförtrycket. Författarna visar ingående hur högt utbildade kvinnor underordnar sig männen i släkten.
Utrikespolitiken var extremt nyckfull. Den pan-arabiska satsningen tog tvärt slut i början på 1980-talet. Istället satsade Ghaddafi på Afrika och terrorism. Terroristsatsningen ledde till amerikanska bombningar och blockad från hela västvärlden.
Men 11 september 2001 gav diktatorn en ny chans. Ghaddafi bytte sida och anslöt sig till "kriget mot terrorn".
Svenska skamligheter
Plötsligt stod oljebolag och västliga statschefer i kö för att uppvakta Ghaddafi och hade gjort så än om inte upproret kommit. Sveriges handelsminister Eva Björling krängde övervakningsutrustning för att avslöja flyktingar 2009.
Året därpå åkte EU-kommissionären Cecilia Malmström till Ghaddafi och lovade honom en halv miljard för att reformera asylmottagning och gränskontroll. Snacka om att sätta bocken till trädgårdsmästare!
Bara några månader senare bröt upproret mot Ghaddafi ut.
Författarna tror att Libyen nu går mot ljusare tider. Jag är inte så säker. Libyerna har vant sig vid att hålla de många gästarbetarna som slavar.
Och hur ska demokrati kunna utvecklas i ett samhälle fullt med unga män som vägrar lämna ifrån sig vapnen?