Lika kall och sluten som tiden
"Mörker, stanna hos mig" bygger på den händelsen och tar oss med till tiden före och tiden efter attentatet. Ann-Marie Ljungberg (Augustpris-nominerad 2005 med "Simone de Beauviors hjärta") låter i sin fjärde roman läsaren, via ett stramt och återhållet språk, följa en av attentatsmännen - Paul Wilhelmsson, journalist på Norrbottens-Kuriren - och hur han dras in i konspirationen.
Foto:
Hoppar i tiden
Berättelsen hoppar i tiden, från det vanliga livet under planeringen av attentatet, till rättegången då ingenting längre är sig likt.
Men jag vill veta mer. Jag vill lära känna personerna. Långt in i berättelsen är de fortfarande bara namn, utan kött, utan blod, utan bakgrund.
Bara ett fåtal gången känner jag att "Nu. Nu bränner det till". Som när Wilhelmsson ser en okänd kvinna passera som han sen inte kan glömma. Och som när en kylig mc-tur över finska gränsen beskrivs som "en natt så kall att alla som upplevde den måste tänka på undergång".
Då känns den isande vintern. Rädslan. Hörs krigsmullret nere i Europa. Men "Mörker, stanna hos mig" är lika kall, lika sluten som antagligen den tiden och någonstans utanför berättelsen mullrar allt det där jag hade velat beröras av.
Mörker, stanna hos mig
av Ann-Marie Ljungberg
Alfabeta förlag 2009
av Ann-Marie Ljungberg
Alfabeta förlag 2009
Så jobbar vi med nyheter