"Liket" blev en publiksuccé – återkommer till ön i februari

Arrangörerna, Dröse och Nordberg, hade från början tänkt sig att ge två föreställningar i Visby, men ändrade sig och strök den tänkta lördagsföreställningen ur spelplanen.
Det var osäkert om det skulle finnas tillräckligt med publik på Gotland för två visningar.
Det var då, för en tid sedan. Nu kan det konstateras: Efterfrågan på biljetter var enorm . Fredagskvällens föreställning var fullsatt och många fler ville ha plats. Det betyder att föreställningen kommer tillbaka till Wisby Strand. I februari 2011 ges den en gång till.

Det framgår alltså med tydlighet att många gotlänningar gillar den speciella scenaktivitet som kallas fars. De som var på plats i fredags kväll lär inte ha ändrat uppfattning.
Det var roligt. Några hysteriska skrattsalvor hördes väl inte, men det kluckades och småskrattades i stort sett hela tiden.
Det som lockade till skratt och mungipor uppåt i publiken var förstås vältajmade och roliga repliker, tokigheter och förvecklingar - allt detta som tillhör en fars. Genomgående bra skådespelarprestationer sågs.
Det som kanske inte är riktigt så vanligt i sådana här sammanhang är den fysiska teater som här bjöds, främst av "liket" Linus Wahlgren, både som lik och som levande.

Det har sagts någon gång att scenografin till en fars skall innehålla sju dörrar. Här klarar man sig med fyra, eller rättare sagt fyra entré- och sortimöjligheter.
Det är två vanliga dörrar, en ingång till den hotellsvit som är själva spelplatsen för farsen, och en dörr från hotellrummet in till sovrummet.

Dessutom finns, naturligtvis, en garderob.
Och som extra och väl utnyttjad in- och utgång ett stort fönster, som dessutom är en viktig aktör eftersom det lever sitt eget liv, vilket betyder att det stänger sig självt med en smäll vid väl valda tillfällen.

Inom den ovan beskrivna ramen sker det otroligt mycket under ett par hektiska timmar.
Den som hyr hotellsviten är den socialdemokratiske finansministern Anders Borgström, mycket förtjänstfullt spelad av Fredrik Hallgren. Han har hyrt in sig för att kunna vänsterprassla över blockgränsen med kristdemokraternas partisekreterare Maria Nylén, spelad av Regina Lund.

Mer än så skall inte här berättas om handlingen. Men vi kan redogöra för vilka personer som tillkommer i handlingen.
Det är finansministerns fru Ewa Borgström (Tintin Anderzon), partisekreterarens man Lars Nylén (Göran Gillinger), finansministern Göran Utterström (Lasse Brandeby), syster Anita (Pernilla Parszyk), hotellägaren Urban Bengtsson (Nicke Wagemyr) och kyparen Nils Holgersson (Johannes Brost).
Det är, som synes, många kända namn i den rollistan. Linus Wahlgren är redan nämnd och tilläggas skall bara att han spelar privatspanaren Sture Svensson.

Pjäsen är skriven av engelsmannen och farsmästaren Ray Cooney, som ligger bakom ett flertal andra ofta spelade verk. Flera av dem har vi sett framförda av WATS i Väskinde. Här har pjäsen försvenskats rejält.
Har man sett en av dessa farser har man sett alla, har det sagts. Det ligger viss sanning i det eftersom upplägget känns igen, men det är bra att det finns variationer på temat.
Och som sagt: Av rusningen efter biljetter framgår att vi är många gotlänningar som gärna går och upplever något som inte direkt har med verkligheten att göra.