Lill Lindfors på Wisby Strand
Att Lill Lindfors är en entertainer som har en stor publik visade sig på Wisby Strand i lördags.
Foto:
Vi var väl ungefär tusen personer som missade den tevesändningen eftersom vi satt i stora salongen på Wisby Strand. Där fick vi se och höra en livs levande Lill Lindfors i stället och eftersom så var fallet får vi nog anta att Babbens program var inspelat i förväg.
Att Lill Lindfors är en entertainer som har en stor publik visade sig. Det var bara ett fåtal platser kvar i den stora "konserthallen" som Lill kallade Wisby Strands stora salong.
Hon passade på att gratulera Visby till denna och hon kände sig hedrad över att vara en de första artisterna som tar hallen i bruk.
Att hon inte lyckades hålla sig för skratt i rutan var väl inte så konstigt. Inte heller var det förvånande att hela kongresshallspubliken många gånger under hennes föreställning brast ut i glada skratt. Lill Lindfors artisteri är ju inte bara sång utan också en god portion humor och glädje, stundom presenterad i bästa stand up-stil. Mellan sångnumren handlade det en del om egna erfarenheter av livet, som till exempel detta med åldrandet och svårigheten att snabbt få fram namnet på en person som man ser och egentligen så väl känner till.
Detta inlägg var väl också det enda tecknet på åldrande för med tanke på Lills framträdande är det svårt att tänka sig att det var på 1960-talet som hon debuterade som underhållare i en Hagge Geigert-revy.
I två timmar exklusive paus höll Lill och hennes musiker igång. Låtlistan upptog många saker som inte är så kända även om en och annan gammal goding fanns med. Till att börja med handlade det en del om årstiderna och Lill berättade att hon var ganska säker på att det är snö på Gotland på vintrarna ibland. Hon bor mestadels på Öland och där brukar det snöa ilband och då händer det att snön ser ut att komma österifrån, från Gotland.
Första avdelningen av konserten avslutades med tre Taubelåtar i rad. Ett måste på Gotlands tyckte Lill att det var med "Så skimrande var aldrig havet" och i "Rosa på bal" blev det allsång med damerna mot herrarna. Damerna lät mest men det berodde på att de var betydligt fler än herrarna.
-Det man minns bäst från en konsert är tillfället då man själv fått medverka, menade Lill.
Avslutningen på första akten var instrumental och där fick utmärkte gitarristen och kapellmästaren Mats Norrefalk visa sig som fullfjädrad instrumentalist.
Vid sidan om sig på scenen hade han basisten Stefan Bäcklund och trummisen Lars Fagher.
I andra avdelningen - då Lill bytt från svart till vitt - fick orkestern tillökning. Då tillkom nämligen blåsaren Hector Bingert, en av Lills trogna medmusikanter. Hector blåste diverse instrument från sax till indianflöjt. Musikalsik humor på hög nivå var det när Lill och blåsaren "duellerade" beväpnade med röst och tvärflöjt . Publiken var med på noterna hela tiden och tvingade med fram ett par extranummer. Allra sist kom den låt som man kanske mest av allt förknippar med Lill, nämligen "Du är den ende", här i en version som kändes bättre än den man vanligen hör.
Det var nöjda besökare som gick ut från kongresshallen och möttes av andra kulturyttringar i natten.
Lills konsert var städad med musiker och artist på scenen utan minsta lilla rökpuff eller andra utanverk i form av pyroteknik och likande. Det var troligen ingen som saknade detta heller utan här var det artisten och musiken som tog all uppmärksamhet och det var bra. Det fungerar om det är en riktig entertainer som står på scenen.
Så jobbar vi med nyheter