Linde har fått sockenbok

Kultur och Nöje2005-12-07 06:00
Nu har också Linde fått sin egen sockenbok - efter 15 år. Nåja, arbetet med boken har inte pågått hela den tiden; 1990 började en studiecirkel samla material, sen tog hembygdsföreningen över och de senaste åren har en mindre grupp inom föreningen med Christer Olsson som sammankallande slutfört arbetet.
"Boken om Linde" heter den kort och gott, den är producerad hos Books on Demand i Visby och Jerker Drottenmyr står bakom den grafiska formen.
Det är en traditionell sockenbok på så vis att den inleds med en presentation av socknen, även det forntida Linde, och här finns kyrkan och prästerna, skolan samt socknens många olika företag, diverse inrättningar och föreningar.

*
Och det finns ju mycket att berätta om och undra över i Linde. Som järnringen fastsatt i Lindeberget, användes den en gång som förtöjningboj för båtar som kunde ta sig ända in till socknen? Och visste ni att Linde haft August "Gotlandstoner" Fredin som skollärare - eller att Gotländska Missionsförbundet en gång bildades i salen vid Odvalds i Linde?
Här finns också förklaringen till Odinska fonden som man hört så mycket om och som för övrigt bidrar till utgivningen av sockenboken. Tullförvaltare Rudolf Odin hette han som på 1920-talet donerade pengar till fonden, som från början innehöll 74 000 kronor men som för en tid sedan värderades till 5 miljoner! Första bidraget, 1943, gick till skidor åt skolbarnen, senare har det blivit bastu, värme i kyrkan och mycket, mycket annat.

*
Stort utrymme ägnas åt diverse ämnen som jordbruket (fast alltför generellt), sparbanken, hästar och de gamla sockenstämmoprotokollen. De senare, noggrannt granskade av Björn Eklund, innehåller åtskilligt intressant men tyvärr är de jobbiga att läsa med sitt krångliga språk.
Roligt är att man närmare får lära känna en rad olika sockenbor, bland annat presenteras tre kvinnoöden med "Tant Maja" med flera, och under andra rubriker möter man sockenbor som "Keldarn" och den så oskyldigt (?) drabbade Karl Persén.
I slutet av boken finns bilder på socknens bostadsfastigheter, drygt ett 80-tal, men enbart uppgifter om ägare med familj. Man har alltså inte lagt ner tid och kraft på den gårds- och släktforskning som finns i en del andra sockenböcker. Men så är det också ett krävande slit.

*
Innehållet fyller närmare 140 sidor i A4-format och då ingår också en hel del bilder, både gamla och nya. Men de är tyvärr i blygsamt format, ingen är större än spaltbredden åtta centimeter, och kvalitén är inte den bästa, antingen det beror på fotograferna, scanningen eller trycket.
Men visst är det roligt att ännu en sockenbok sett dagens ljus - och flera är på gång.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!