Jag har försökt att fånga känslan när jag målat mina minnen, säger Kerstin Ostwald, konstnär med Sysne på Östra Gotland som fast punkt.
"Så många liv" kallar hon sin utställning med vernissage denna fredagskväll på Gotlands konstmuseum.
I oljemålningar och akvareller samlar hon bilderna av sin familj med mormor, morfar, mamma och syskon i centrum.
- Egentligen är pappa den som har betytt mest för mig. Han pushade på för att jag skulle bli konstnär, men han finns bara med på en bild i utställningen.
1953 var hon en av de yngsta eleverna på Konstfack. Efter år som journalist och flytt till Gotland gjorde hon på 1980-talet upp med sin familj i en svit oljemålningar.
Då stod hon på övervåningen i huset på Gotland och målade. "Gröten", "Den judiska släkten", "återupprättelsen" "Syskon", "Mor och son" är talande titlar på verk fyllda av kraft och återupprättelse.
- De har aldrig visats förr och skulle heller inte ha gjort det om inte ägaren till ladugården där de stod ville att jag skulle ta bort dem, förklarar hon.
Himla tur att bilderna blev utsläppta i det fria, tänker jag som först mötte Kerstin Ostwald som konstkritiker med den vassaste pennan på Gotland under 1980-talet.
Hennes oljemålningar har fått en egen avdelning i utställningen och i ett rum intill hänger hennes akvareller, en teknik som hon fortsatt med parallellt med bland annat grafiska tekniker.
- Jag började om som konstnär i slutet av 1990-talet. Då satt jag i en strandbod i Herrvik och målade min familj och släkt och vad jag upplevt, eller tror mig ha upplevt, förklarar hon.
Nu är det inte fråga om några verklighetstrogna avbildningar. Snarare handlar det om egenartade och milda om än dramatiserade minnen.
I "På den väg vi slapp" tecknar hon bilden av raden vandrande från nakna kroppar i förintelsen tid till välmående människor i borgerlig miljö.
Vissa detaljer och interiörer lyfts fram som betydelsebärande - som mattor, fönster, trappor, hallar och rum.
"Mormors hall", "mormors salong". "Morfars hall av olika betydelser och innehåll" är några exempel från släkten på spinnsidan där morfar var konstsamlare.
- Att gå omkring hemma hos mormor var underbart, även om många av målningarna redan hade placerats på Nationalmuseum i Stockholm dit jag också gick ganska ofta.
Kerstin Ostwalds barndomsminnen, berättade i bild, är också en berättelse om henne själv och hennes förhållningssätt till sin bakgrund och släkt.
- Att måla min familj har känts lite privat och hemligt. Jag har tyckt det skulle vara så, men nu är de flesta i släkten döda, säger Kerstin Ostwald som tidigare bara visat 15 av akvarellerna har ställts ut i Stockholm och en är tidigare visad på Öppna ateljéer på Gotland.
