Ljus över Gotland
Detta ljus över Gotland. Denna snö som målat ön vit. På natten blir det aldrig mörkt utomhus – ett ljust skimmer dallrar över markerna.
Foto:
För jag vet att den snart är borta.
Det gnälls och klagas en massa över denna snövinter. Ja, med undantag då för Lars Thomsson och skidåkarna. Och barnen. De stortrivs ju.
Och för mig som tillbringat större delen av mina vintrar i nordligare trakter är snö något som alltid faller på vintern.
Den stora skillnaden är ju att snön på Gotland aldrig ligger kvar särskilt länge. Vintern här är så kort. Därför kan man ju passa på att njuta av den, när den väl är här.
Framför allt sprider snön ljus över ön. Både natt och dag.
Och innerstadens gränder är sagolikt vackra snöprydda.
Liksom stränderna kantade av is. De frusna bryggorna och de nedtyngda björkarna.
Men ingen berättar om vinterns ljuvligheter vackrare än Tomas Tranströmer:
"Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord."
(Från mars -79)
Och alldeles snart kommer vårvintern och blåsipporna börjar veckla ut sina blad.
"Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som glödde.
Snön lyste och alla bördor lättade -
ett kilo vägde 700 gram inte mer."
( Ur Dagsmeja)
Så håll ut!
"Tre svarta ekar ur snön.
Så grova, men fingerfärdiga.
Ur deras väldiga flaskor
ska grönskan skumma i vår."
( Ur Vinterns formler)
Så jobbar vi med nyheter