Lyckat om kalabaliken

Karl XII hade efter nederlaget vid Poltava 1709 fått en fristad i byn Varnitsa utanför Bender. Området, Moldavien, även kallat Besarabien, var då som bekant turkiskt och den turkiska centralmakten hade slutligen tröttnat på att ha Karl XII med sina soldater kvar i riket.

Turkiet stod för svenskarnas kostnader och lockades av Karl XII att förklara krig mot Ryssland. Kriget fick inte önskad utgång, till stor del för att Karl XII inte lyckades få fram en ny armé från det då totalt utblottade Sverige. Då turkiska centralmakten försökte få Karl XII, eller Demirbag, "Järnhuvudet" som de kallade honom, att bege sig hem till Sverige, satte han sig till motvärn och turkarna tog till vapen för att få den ofta envise monarken från Sverige att ge sig hem.
Det ledde till regelrätt krig mellan 10 000 turkar och tartarer mot Karl XII:s betydligt färre soldater. I lägret fanns ungefär 1 000 karoliner, men de flesta valde att ge sig och vissa källor uppger att endast 50 man fanns kvar tillsammans med kungen.

Utgången var egentligen självklar, även om betydligt fler turkar än svenskar dog i sammandrabbningen. Karl XII måste slutligen bege sig hem och lämna Carlpolis som hans befästa läger hade kommit att kallas.
Peter From har lyckats att ge en närgången beskrivning av Karl XII och hans närmsta män på ett sätt vi inte sett tidigare. Boken är intressant och lättläst.
Själv skriver han att han hoppas att boken fyller de luckor som tidigare funnits. Han har velat berätta hela historien om Karl XII och det lyckas han med.
Däremot är det svårt att acceptera hans motivering till att inte ha med notförteckning och hänvisning till källor. Han menar att notförteckning onödigt försvårar läsandet.

Lyckat om kalabaliken

Bender, efter ryskans Bendery, som vi svenskar är vana att kalla staden som på rumänska heter Tighina, var skådeplats för den händelse år 1713 eftervärlden kallar "Kalabaliken i Bender".