När Gotlandsullen är som finast är den som det vackraste silke. Titta på den här färgade ullen, säger Kristina Torsson, sveper med handen över ett grönt fårskinn och fortsätter.
- Det är ett fullständigt underbart material som ger sådana möjligheter. Inte bara för oss som jobbar med det utan för samhällsutvecklingen här på Gotland.
Hennes kärlek till den gotländska ullen går inte att ta miste på. Hon är curator för utställningen "Helylle - en idé att spinna vidare på" som har vernissage i dag på GKF i Visby. Och hon deltar också i utställningen med tröjor som hon designat tillsammans med Erica Laurell.
Den här utställningen handlar inte bara om estetik utan är också ett slags upprop.
- Poängen är att vi vill visa hur mycket som skulle kunna göras på Gotland om vi hade industriell tillverkning här. Vi vill visa att ylle är en slumrande resurs som kan ge industrijobb om man satsar på det, säger hon.
GA träffar henne tillsammans med konsthantverkaren Måna Engström som bidrar med verk i ylle och fårskinn, inspirerade av en resa till Färöarna förra året. Det är en skala av grått, svart och grönt. Precis som det såg ut på Färöarna, säger hon.
- Det finns en så fin och varierad gråskala i den gotländska ullen som passar väldigt bra till den här typen av verk. Skinn och ull är ett galet och härligt material, det är väldigt inspirerande.
Med utställningen vill alltså GKF starta en diskussion om varför det händer så lite när det gäller industriell utveckling och förädling av ull och skinn.För tjugo år sedan skrev Kristina Torsson en framtidsvision i samband med att hon gjorde en utredning om ett gotländskt ullcentrum. 2012 har, enligt denna vision, Gotland satsat på industriell produktion av ull- och skinnprodukter. Det finns bland annat sex stick- och vävkooperativ på ön och en garveriindustri för får- och lammskinn.
Denna utopi har alltså inte blivit verklighet.
- Tyvärr har inget skett av det jag hoppades på 1992. Det känns som om utvecklingen gått bakåt. Det är många som jobbar med gotländsk ull, men de måste skicka den till fastlandet för beredning, säger Kristina Torsson.
Hur ser då återväxten ut?
- Många av oss som håller på är lite till åren komna. Men visst känner man att det finns ett sug från ungdomen att hålla på med det här. Det är en jättespännande bransch, men det behövs fler utbildningar här på Gotland.
Kristina Torsson hoppas att utställningen kan vara ett avstamp för en vidare diskussion.
- Vi vill gärna att folk berättar om sina tankar och drömmar kring ullproduktion. Vi vill också prata med makthavare om vad det finns för möjligheter att satsa på det här.