- Väldigt roligt, fantastiskt, man har ju gått omkring några dagar innan och känt nervositeten krypa fram, säger Håkan Anderson när spänningen släppt taget.
Speciellt glad är han över Carl-Johan Malmbergs ord i SvD som trodde att Håkan Anderson avslutat en trilogi med sin förra bok "Den vita väggen": "Men det visar sig att han gäckat oss. Och tur är det. För med "Ansatsernas bok" har triologin inte bara blivit en tetralogi. Vi har nu fått den allra känslostarkaste delen i serien, och den mest omedelbara till konstruktionen."
Malmberg, som kanske är landets just nu insiktsfullaste litteraturkritiker skriver om en levande lärdom och ett lustfyllt författarskap där vi möter de senaste seklens europeiska konst, musik och litteratur.
- Jo, det är överväldigande, säger Håkan Anderson.
Perspektiv på historien
"Ansatsernas bok" är lite olik de tre föregående, "Breven", "Om en ensamstående herre" och "Den vita väggen". Här finns bara en enda stämma som i de tidigare böckerna figurerat som biperson - den unga och egensinniga Constanza von Esslin.
Constanza för en sorts dagbok över det som händer runt henne i trettiotalets Tyskland. Hennes muskelsjukdom tvingar henne tidvis till ett liv i rullstol och hon kan alltmer sällan lämna hemmet, godset Gartner i Ostfriesland.
- Nu låter jag henne berätta om en speciell period av historien, Tyskland under åren 1933-1937, de år då nazisterna konsoliderade sig med hjälp av hot och bokbål.
- Under denna tid var det ingen som visste eller kände till att andra världskriget skulle bryta ut och jag tycker det är viktigt att även ge det perspektivet, vad som var radikalt då och inte bara en efterhandskonstruktion från vår tid med facit på hand, menar Håkan Andersson.
Precis som Håkans ansats att försöka se det som var då, när man är mitt i det, har dagens litteraturkritiker uppfattat Andersons författarskap, även om det är smalt och inte alls kommer att nå några höga försäljningssiffror.
Hittat sin egen nisch
Maria Schottenius i Dagens Nyheter jämför "Ansatsernas bok" med Thomas Manns "Bergtagen", en bok som författaren ville att läsaren skulle läsa minst två gånger.
- Det är då man ser de underliggande mönstren även i mina böcker, säger Håkan Anderson som inte har för avsikt att skriva som andra, som roas av att ha hittat en egen nisch där han med sitt litterära kunnande kan känna sig trygg.
- En av mina läsare till "Breven" förklarade för mig att han läst boken tre gånger och uttryckte att han nu börjat få ett hum om historien. Sådant värmer, förklarar han.
Håkan Anderson håller också dörren öppen om en femte bok i serien.
- För mig handlar det inte om att sälja böcker. Visst är bra recensioner glädjande, men den största glädjen är ändå att få skriva, säger han.