Makarna Blomberg gör ett franskt försök
Pjäsen handlar om det gifta paret Hans och Elinor. Efter 20 års äktenskap har det nått tristessens yttersta gräns och en otrohetshistoria gör inte saken bättre. Därför åker paret till Paris för att över en helg försöka nystarta äktenskapet, byta Ikea sultan-sängarna mot grand lits. Det lyckas sådär...
Hans försök, efter att ledbruten ha släpat in gepäcket, med äkta champagne, Veuve Clicquot uppskattas inte som han hoppats men han har å andra sidan inget alls emot att byta ut den mot sin invanda pilsner.
Farsartade förvecklingar uppstår. Romantiska försök avbryts av kemiska innehållsgenomgångar av skönhetsmedel eller lossnande tandreparationer. Här handlar det om komedi, skruvad sådan som starkt närmar sig randen för farsens värld. Tyvärr också i så måtto att det inte går att motstå några underbältet-attacker. Men dess bättre bjuder skådespeleriet på utmärkt timing och replikskiftena sitter starka.
Vassa enskildheter signerade de agerande efter regissörens intentioner sätter extra spets på anrättningen. Lennart Bäcks luftgitarrsaxofon är en höjdare liksom parets i fantasin frammanade, brummande vespaekipage.
I rollerna spelar Länsteaterns fasta ensemble, det vill säga Lennart Bäck och Lena Bogegård. Och det märks att de känner och kan varandras spelmaner. Duon bildar en synnerligen stabil grund att vila pjäsförfattaren Hans Valentins replikskiften på, turnerade ord som inte känns allt igenom naturliga men hellre ett häftigt meningsutbyte än ett vardagsplatt. De avslutande, talade löpsedlarna må förlåtas när Bengt Grives i konståkningssammanhang lanserade färgbeteckning mörkvitt återanvänds.
Regissören Simon Herlitz har lotsat de båda med säker hand genom de farsens blindskär som trots allt finns med. Slutresultatet har blivit skratt med eftertanke.
Så jobbar vi med nyheter