Makt och smak - inte samma sak

Filippinernas president Ferdinand Marcos ruvade på så mycket rent guld att han byggde innerväggar av guldtackor. Det glömde han berätta för hustru Imelda som lät knacka ned väggarna under ett av sina inredningsprojekt. Ferdinand fick kasta sig över byggskräpet innan det försvann.
Det är pepprat av historier som den här i "Hemma hos diktatorn", skriven av Peter York, stilguru och författare till The Official Sloane Ranger Handbook, som blev en kultbok om överklassliv i Thatchers Storbritannien.
Nu har han grävt ned sig i alla tänkbara bildarkiv för att se hur sexton av världens värsta tyranner hade det hemma.
Det handlar om människor vars monstruöst dåliga smak bara överträffas av deras girighet och förakt för andra människors liv.

*
Stalin levde relativt enkelt. Han skröt inte med exklusiv inredning eller imponerande fasader. Däremot lät han bygga ut matsalen gång på gång eftersom han gillade långa middagssittningar där han kunde förödmjuka och driva med sina närmaste män. Han hade vackert parkettgolv i sin nödbunker.
Hitler valde en ljus jadegrön färg invändigt för sin alphydda Berghof som, enligt Peter York, mest liknar ett scenbygge från en tidig Bondfilm. Nästa komiskt spartanskt och "manligt". Rätt bondsk inredning och en del oäkta antika möbler.
Den italienske diktatorn Benito Mussolini, Il Duce, blygdes inte för någonting där han jäste i det imponerande 1400-talspalatset Palazzo Venezia, med ett arbetsrum nästan helt i finaste marmor. Enligt Il Duces betjänt hade den virile Mussolini sex med en ny kvinna där i princip varje dag mellan 1929 till fascismens kollaps 1943. Oftast på en fönsterbänk av sten eller på en matta, mellan sammanträdena på eftermiddagen. Kvinnorna stod på kö. På skrivbordet hade han god ordning.

*
Francisco Francos högkvarter var en kunglig jaktstuga från 1500-talet utanför Madrid. Han gillade kristallkronor, tavlor med hundar och jakt och pampiga mattor. Salongen är en närmast besinningslös orgie i rött och guld.
Saddam Hussein bodde ju sällan själv i sina hotelliknande palats med sadistiska fantasimålningar på väggarna utan lät dubbelgångare riskera livet där medan han lagade sin egen mat i någon hemlig och skitig jordkula.
Flest rysningar framkallar de sterila fönsterlösa badrummen hemma hos paret Ceausesco i Rumänien, som bland många andra nojor hade bacillskräck. En märklig apparat med många slangar får York att fundera på om paret var pionjärer inom tarmsköljning. De hade förstås kranar av guld och i bunkerkällaren ett helt rum fullt av leopardskinn, som de väl tänkt sälja i händelse av nöd. De hann inte innan de avrättades 1989.

*
Peter York är stor inom sitt stilämne och mycket påläst också när det gäller de historiska sammanhangen. Och vass. Så vass så det nästan går hål i papperet när han skär historiens mest fruktade i små, små strimlor. Det är rätt underbart.