Man längtar efter snögubbarna

Jo Nesbø har skapat ännu ett mästerverk med kommissarie Harry Hole i boken Snömannen (Piratförlaget) som kom ut i somras. Det är del sju i serien om den alkoholiserade polisen som går sin egen väg, men alltid hittar rätt skurk till slut.
Nesbø skriver en väldigt levande historia med många detaljer. Både miljöerna och personerna känns levande. Resan från pärm till pärm är skräckinjagande men liksom med de första sex böckerna kunde jag inte sluta läsa.
Harry Hole får anonymt brev som undrar vem snömannen är. Harry tänker inte mycket på saken förrän en kvinna anmäls förvunnen och en snögubbe står mystiskt i hennes trädgård med kvinnans halsduk runt halsen.
Harry börjar nysta i fallet och snart upptäcker han att fler kvinnor än vanligt försvinner när den första snön kommer. En annan kvinna hittas mördad och Harry blir säker på sin sak. Det finns en seriemördare lös!
Harry får en liten utredningsgrupp och efter många vilospår som lurar både mig och Harry, hamnar utredningen allt närmare Harrys privatliv.
Det fanns tyvärr ingen snö när jag läste boken men jag är helt säker på att jag kommer minnas Snömannen lite extra varje gång jag ser en snögubbe.